Utmaning nr 88 / 2010 i Skrivpuff
Snön vräkte ner för tredje dygnet på rad. Sikten var i det närmaste obefintlig. Han kunde ana konturerna av de närmaste fjällbjörkarna, tio meter från knuten. Av båthus och förråd syntes inte ett spår.
Det måste ha kommit närmare metern med nysnö vid det här laget. Ovanpå den gamla. Ante hade tappat räkningen på alla gånger han varit ute och gjort tappra försök att få undan allt det vita från området runt ytterdörren. Tur att den öppnades inåt. Den som byggde stugan visste vad som gällde här ute i fjällvärlden.
Förutom att det snöade rejält så hade vinden ökat i styrka. Detta gjorde att det han skottade undan per automatik kom tillbaka igen och täppte till det område han försökte hålla uppe. Kung Bore retades med honom. Snart skulle snön nå upp över fönstren om det fortsatte så här.
Tur att han inte hade anlag för cellskräck….
måndag 29 mars 2010
lördag 27 mars 2010
Knottrigt
Utmaning nr 86 / 2010 i Skrivpuff
- De båda kamraterna Nils och Axel hälsade på hos Axels farfar. De gillade att vara där på gården. Där hände alltid en massa spännande saker. Nu hade de tagit sig upp på vinden för att leta efter en låda med spökböcker, som Axels pappa hade burit upp för många år sedan när han flyttade hemifrån.
Trappan upp till vinden knarrade ljudligt för varje steg de tog. Pojkarna orkade med nöd och näppe lyfta upp den tunga luckan, som med ett gnekande och stönande gick med på att bli låst med en hake i väggen. Så mörkt det var. Trots att lampan var tänd såg de bara konturerna av alla lådor och gamla saker som fanns där uppe. Och dammigt! Här kunde ingen ha varit på bra länge. Det blev fotspår i golvdammet efter varje steg de tog.
- Titta Axel! Ser du spåren?! Nils hade fått syn på några konstiga fotspår. Färska. De gick inåt vinden. Inga åt andra hållet. Innebar det att det fanns någon där inne i mörkret? Nu hördes någon eller något stöna högt. Det lät som att ljudet kom från en stor träkista som farfar hade haft på sjön när han var sjöman.
Nu hade pojkarna fått nog. De sprang det fortaste de kunde ner från vinden. Trappan tog de i tre språng fortsatte till bottenvåningen och ut på gården. Vidare över bäcken och kastade sig flämtande av ansträngning och rädsla ner bakom den stora stenen vid brofästet.
- Klamp, klamp, klamp. Någon gick med tunga, släpande steg över bron. Närmade sig deras gömställe meter för meter. Ett rasslade ljud hördes också. Som om någon släpade något av metall efter sig. En kedja? Pojkarna kröp ihop och gjorde sig så små de bara kunde bakom stenen.
Hugo ryste av spänning. Han kände hur huden knottrade sig. Vem - eller vad - kom där på bron? Morfar läste ur boken med sådan inlevelse så det kändes alldeles verkligt, även om Hugo visste att allt bara var påhitt.
Eller var det inte? Han tryckte sig närmare morfar…..
- De båda kamraterna Nils och Axel hälsade på hos Axels farfar. De gillade att vara där på gården. Där hände alltid en massa spännande saker. Nu hade de tagit sig upp på vinden för att leta efter en låda med spökböcker, som Axels pappa hade burit upp för många år sedan när han flyttade hemifrån.
Trappan upp till vinden knarrade ljudligt för varje steg de tog. Pojkarna orkade med nöd och näppe lyfta upp den tunga luckan, som med ett gnekande och stönande gick med på att bli låst med en hake i väggen. Så mörkt det var. Trots att lampan var tänd såg de bara konturerna av alla lådor och gamla saker som fanns där uppe. Och dammigt! Här kunde ingen ha varit på bra länge. Det blev fotspår i golvdammet efter varje steg de tog.
- Titta Axel! Ser du spåren?! Nils hade fått syn på några konstiga fotspår. Färska. De gick inåt vinden. Inga åt andra hållet. Innebar det att det fanns någon där inne i mörkret? Nu hördes någon eller något stöna högt. Det lät som att ljudet kom från en stor träkista som farfar hade haft på sjön när han var sjöman.
Nu hade pojkarna fått nog. De sprang det fortaste de kunde ner från vinden. Trappan tog de i tre språng fortsatte till bottenvåningen och ut på gården. Vidare över bäcken och kastade sig flämtande av ansträngning och rädsla ner bakom den stora stenen vid brofästet.
- Klamp, klamp, klamp. Någon gick med tunga, släpande steg över bron. Närmade sig deras gömställe meter för meter. Ett rasslade ljud hördes också. Som om någon släpade något av metall efter sig. En kedja? Pojkarna kröp ihop och gjorde sig så små de bara kunde bakom stenen.
Hugo ryste av spänning. Han kände hur huden knottrade sig. Vem - eller vad - kom där på bron? Morfar läste ur boken med sådan inlevelse så det kändes alldeles verkligt, även om Hugo visste att allt bara var påhitt.
Eller var det inte? Han tryckte sig närmare morfar…..
torsdag 25 mars 2010
Att blekna
Utmaning nr 84 / 2010 i Skrivpuff
Fotot har redan hunnit blekna. Tappat färg och blivit suddigt.
Det var länge sedan nu. Preskriberat.
Elina studerade bilden eftertänksamt. En gräddfärgad läckerhet. Cabriolet. Alla killars dröm. Mycket glänsande krom. Perfekt putsad lack. Skinnklädda säten. Bakom ratten satt en leende Björn. Man kunde utan större mått av fantasi förstå att detta var hans ögonsten.
Hon vände på fotot och läste den snirkliga stilen på baksidan: Älskar dig! B
De hade träffats hos gemensamma bekanta. Han var förlovad med Elinas bästa väninna från skoltiden. Paret hade långt framskridna planer på hur de skulle tillbringa framtiden tillsammans.
Så kom den där kvällen när de var samlade till fest hela kompisgänget. De hade haft det väldigt trevligt. Huset ekade av skratt och glam. Hon minns inte längre hur det gick till, men helt plötsligt hade hon och Björn dragit iväg i hans nyinköpta bil.
Han skulle demonstrera dyrgripen……
Fotot har redan hunnit blekna. Tappat färg och blivit suddigt.
Det var länge sedan nu. Preskriberat.
Elina studerade bilden eftertänksamt. En gräddfärgad läckerhet. Cabriolet. Alla killars dröm. Mycket glänsande krom. Perfekt putsad lack. Skinnklädda säten. Bakom ratten satt en leende Björn. Man kunde utan större mått av fantasi förstå att detta var hans ögonsten.
Hon vände på fotot och läste den snirkliga stilen på baksidan: Älskar dig! B
De hade träffats hos gemensamma bekanta. Han var förlovad med Elinas bästa väninna från skoltiden. Paret hade långt framskridna planer på hur de skulle tillbringa framtiden tillsammans.
Så kom den där kvällen när de var samlade till fest hela kompisgänget. De hade haft det väldigt trevligt. Huset ekade av skratt och glam. Hon minns inte längre hur det gick till, men helt plötsligt hade hon och Björn dragit iväg i hans nyinköpta bil.
Han skulle demonstrera dyrgripen……
lördag 20 mars 2010
Flit
Utmaning nr 79 / 2010 i skrivpuff
Den gamla klockan slog tio dova slag när han kom in genom dörren där hemma. Ding, dong. Vad han älskade dessa ljud. Påminde honom om barndomen hemma i Tornedalen. Uppväxten med föräldrarna och alla syskonen på gården som låg så vackert på en höjd nere vid älven. Alla tidiga morgnar han vaknat av föräldrarnas stök innan de gick ut i ladugården för att sköta morgonsysslorna. Klockan satt på väggen ovanför kökssoffan då. Samma dova klang. Ding, dong. Ingav trygghet på något sätt.
Nu hade han nyss avslutat dagens arbetspass. Stängt ner datorn och samlat ihop akterna som låg spridda på skrivbordet. Flera timmar efter att arbetskamraterna gått hem till sitt.
Hur många arbetstimmar det blev under veckorna hade han för länge sedan slutat räkna. Vardag eller helgdag var det ingen större skillnad på. Flitens lampa lyste alltid över skrivbordet. Han hade fått i sig med modersmjölken att flit är grunden till all framgång. - Du ska arbeta i ditt anletes svett… Luther satt på hans axel och manade på. Människans lott är att slita och släpa. Då blir Han nöjd.
Visst kunde han bli trött ibland. Tankarna var inte alltid så klara när timmen började bli sen. Då kunde han ta en bit bröd och en kopp choklad och titta ut över stadens centrum som bredde ut sig framför fönstret.
Därute är det alltid något som händer. Stadens bilburna ungdom brukar inta Åhlensparkeringen. Jämföra vem som har bästa ljudet i musikanläggningen eller i bilmotorn, till de boendes stora förtret. Brölanden från skrovliga tonårsstrupar ekar mellan väggarna. Järngänget lullar förbi på väg hem till någon suparbroder som kan ha något intressant i skåpet. Hemtjänstens personal passerar på väg till någon hjälpbehövande.
Den gamla klockan slog tio dova slag när han kom in genom dörren där hemma. Ding, dong. Vad han älskade dessa ljud. Påminde honom om barndomen hemma i Tornedalen. Uppväxten med föräldrarna och alla syskonen på gården som låg så vackert på en höjd nere vid älven. Alla tidiga morgnar han vaknat av föräldrarnas stök innan de gick ut i ladugården för att sköta morgonsysslorna. Klockan satt på väggen ovanför kökssoffan då. Samma dova klang. Ding, dong. Ingav trygghet på något sätt.
Nu hade han nyss avslutat dagens arbetspass. Stängt ner datorn och samlat ihop akterna som låg spridda på skrivbordet. Flera timmar efter att arbetskamraterna gått hem till sitt.
Hur många arbetstimmar det blev under veckorna hade han för länge sedan slutat räkna. Vardag eller helgdag var det ingen större skillnad på. Flitens lampa lyste alltid över skrivbordet. Han hade fått i sig med modersmjölken att flit är grunden till all framgång. - Du ska arbeta i ditt anletes svett… Luther satt på hans axel och manade på. Människans lott är att slita och släpa. Då blir Han nöjd.
Visst kunde han bli trött ibland. Tankarna var inte alltid så klara när timmen började bli sen. Då kunde han ta en bit bröd och en kopp choklad och titta ut över stadens centrum som bredde ut sig framför fönstret.
Därute är det alltid något som händer. Stadens bilburna ungdom brukar inta Åhlensparkeringen. Jämföra vem som har bästa ljudet i musikanläggningen eller i bilmotorn, till de boendes stora förtret. Brölanden från skrovliga tonårsstrupar ekar mellan väggarna. Järngänget lullar förbi på väg hem till någon suparbroder som kan ha något intressant i skåpet. Hemtjänstens personal passerar på väg till någon hjälpbehövande.
onsdag 17 mars 2010
En bekant smak
Utmaning nr 76 / 2010 i Skrivpuff
Anna höll glaset lutat från sig och studerade innehållet noga. Mörkrött. Hög täthet. Längs kanten fanns en liten tegelton. Ett vin som hade några år på nacken. Förekomsten av gardiner tydde på att alkoholhalten kunde vara hög.
Hon snurrade glaset försiktigt mellan fingrarna för att sätta innehållet i rörelse. Stack ner näsan och drog ljudligt in aromerna. Åh vad det doftade! Som att stoppa näsan i en nyöppnad chokladask. Och nog fanns där en tydlig ton av plommon också. Sådana som farmor hade haft i trädet på baksidan av huset.
Nu var det dags att smaka. Anna tog en lite klunk. Sköljde runt vinet i munnen så att det spreds i hela munhålan. När det nådde området under överläppen ovanför tandraden kände hon strävheten. Tanninhalten fick henne att ofrivilligt snörpa ihop munnen, som nidbilden av en barsk skolfröken. Eftersmaken var mycket lång.
Känslan av en bekant smak infann sig. Vad var det egentligen som fanns i glaset? Tankarna gick till Rhônedalen. Kunde det vara något hon provade under fjolårets botaniserande bland vingårdarna där. Något med syrah? Nej, alkoholhalten var för hög för en sådan. Hon tog en lite klunk igen. Nu anade hon en liten ton av sötma. Där fanns ledtråden……
Anna höll glaset lutat från sig och studerade innehållet noga. Mörkrött. Hög täthet. Längs kanten fanns en liten tegelton. Ett vin som hade några år på nacken. Förekomsten av gardiner tydde på att alkoholhalten kunde vara hög.
Hon snurrade glaset försiktigt mellan fingrarna för att sätta innehållet i rörelse. Stack ner näsan och drog ljudligt in aromerna. Åh vad det doftade! Som att stoppa näsan i en nyöppnad chokladask. Och nog fanns där en tydlig ton av plommon också. Sådana som farmor hade haft i trädet på baksidan av huset.
Nu var det dags att smaka. Anna tog en lite klunk. Sköljde runt vinet i munnen så att det spreds i hela munhålan. När det nådde området under överläppen ovanför tandraden kände hon strävheten. Tanninhalten fick henne att ofrivilligt snörpa ihop munnen, som nidbilden av en barsk skolfröken. Eftersmaken var mycket lång.
Känslan av en bekant smak infann sig. Vad var det egentligen som fanns i glaset? Tankarna gick till Rhônedalen. Kunde det vara något hon provade under fjolårets botaniserande bland vingårdarna där. Något med syrah? Nej, alkoholhalten var för hög för en sådan. Hon tog en lite klunk igen. Nu anade hon en liten ton av sötma. Där fanns ledtråden……
måndag 15 mars 2010
Att dela något
Utmaning nr 74 - 2010 i skrivpuff
Det var lördagskväll och vännerna var samlade för att äta middag tillsammans. Diskussionernas vågor gick höga som vanligt. Damerna avhandlade hem och barn, herrarna jobb och jakt. Ibland gjorde man inlägg i varandras områden.
Ett av paren hade nyss fått hem en liten bedårande spanielvalp och man pratade jakt i allmänhet och jakt med stötande hund i synnerhet. Valpens husse hördes med hög röst avkunna – " Blir det ingen jakthund av Ludde så får han åka till hundhimlen direkt. En jägares liv är för kort för att lägga ner tid på dåliga jakthundar"
Det blev alldeles tyst i rummet. Alla damers blickar vändes mot den nyblivne hundägaren. Menar han verkligen allvar? Valpens matte tände till på alla cylindrar och det var ingen nådig predikan hon levererade. De skulle minsann bli två om det beslutet. Övriga middagsgäster föll in och de flesta stödde henne. Några jagande herrar argumenterade för husses uppfattning.
Efter en stund kunde husse inte hålla sig längre. Skrattet började spela i ögonen och spred sig över hela ansiktet. – "Förstår du inte att jag skojar, sade han till sin fru. Vi delar ju helt klart uppfattning om hundhållning du och jag!
Han hade verkligen lyckats i sitt uppsåt att få igång en diskussion som engagerade alla………
Det var lördagskväll och vännerna var samlade för att äta middag tillsammans. Diskussionernas vågor gick höga som vanligt. Damerna avhandlade hem och barn, herrarna jobb och jakt. Ibland gjorde man inlägg i varandras områden.
Ett av paren hade nyss fått hem en liten bedårande spanielvalp och man pratade jakt i allmänhet och jakt med stötande hund i synnerhet. Valpens husse hördes med hög röst avkunna – " Blir det ingen jakthund av Ludde så får han åka till hundhimlen direkt. En jägares liv är för kort för att lägga ner tid på dåliga jakthundar"
Det blev alldeles tyst i rummet. Alla damers blickar vändes mot den nyblivne hundägaren. Menar han verkligen allvar? Valpens matte tände till på alla cylindrar och det var ingen nådig predikan hon levererade. De skulle minsann bli två om det beslutet. Övriga middagsgäster föll in och de flesta stödde henne. Några jagande herrar argumenterade för husses uppfattning.
Efter en stund kunde husse inte hålla sig längre. Skrattet började spela i ögonen och spred sig över hela ansiktet. – "Förstår du inte att jag skojar, sade han till sin fru. Vi delar ju helt klart uppfattning om hundhållning du och jag!
Han hade verkligen lyckats i sitt uppsåt att få igång en diskussion som engagerade alla………
onsdag 10 mars 2010
Att vara oförmögen
Utmaning nr 69 / 2010
Jag minns att jag satt på fårskinnspallen i hallen med brevet i handen, oförmögen att röra mig. Jag bara gapade. Och stirrade stint på dokumentet i min hand. Som för att förvissa mig om att bokstäverna verkligen var placerade så som jag nyss tolkat dem. Jag läste om och om igen.
- Härmed meddelas att Ingrid Galmo erhållit ”Mössetofta intresseförening för mat- och vinintresserade” stipendium för 2010. Stipendiet omfattar resa, hotellrum, uppehälle och hyrbil för en vistelse i Beziers, i södra Frankrike, under 3 månader sommaren 2010. Gäller för 2 personer. Din uppgift blir att kartlägga Languedoc´s vingårdar och restauranger. Dokumentationen ska vara i skrift och bild och ska resultera i en reseguide för gourmeter. Kontakta snarast föreningens ordförande för närmare upplysningar.
Det stog onekligen så. Hur jag än vred och vände på brevet
Livet är inte bara en dans på rosor. Det leker också.
Jag minns att jag satt på fårskinnspallen i hallen med brevet i handen, oförmögen att röra mig. Jag bara gapade. Och stirrade stint på dokumentet i min hand. Som för att förvissa mig om att bokstäverna verkligen var placerade så som jag nyss tolkat dem. Jag läste om och om igen.
- Härmed meddelas att Ingrid Galmo erhållit ”Mössetofta intresseförening för mat- och vinintresserade” stipendium för 2010. Stipendiet omfattar resa, hotellrum, uppehälle och hyrbil för en vistelse i Beziers, i södra Frankrike, under 3 månader sommaren 2010. Gäller för 2 personer. Din uppgift blir att kartlägga Languedoc´s vingårdar och restauranger. Dokumentationen ska vara i skrift och bild och ska resultera i en reseguide för gourmeter. Kontakta snarast föreningens ordförande för närmare upplysningar.
Det stog onekligen så. Hur jag än vred och vände på brevet
Livet är inte bara en dans på rosor. Det leker också.
tisdag 9 mars 2010
Att vara förmögen
Utmaning nr 68 / 2010 i skrivpuff
André sträcker på sig, lojt och förnöjt som katter gör efter en tupplur. Han hade sovit gott i flera timmar. Flygplansfåtöljen i första klass var onekligen bekväm. Gott om plats åt alla håll. Ingen risk att behöva dela armstöd med grannen. Eller att få äta måltiderna med armbågarna tätt intill kroppen och brickan balanserande på högt uppdragna knän för att stolsryggen framför är för nära. Den tiden är förbi nu. En förmögen man behöver inte lida.
Det är dags för några veckors vila efter en intensiv arbetsperiod. Han är på väg till ett av sina smultronställen. Förra året hade han råkat hamna på ett litet, exklusivt hotell en bit utanför samhället. Egen, skyddad badvik med kritvit sandstrand. En pool som placerats så att den ser ut att flyta ihop med havet. Stora, mjuka solstolar, som gjorda för att ligga tillbakalutad och läsa spännande böcker på under en parasoll. Poolbar med utsökt vinkällare. Särskilt spännande champagnesortiment. En favoritdryck.
Han blev så förtjust över denna anläggning så att det numera har blivit upphöjt till ett av hans favoritställen. Sviten i längan mot havet väntar på honom. Och dessutom personalen. Varje svit har sina egna, välutbildade anställda som finns till hands nästan dygnet runt. Blir man sugen på en nattlig supé så löser dom det, likaväl som en båtutflykt för fiske eller bad runt någon av öarna i närheten.
Snart är han på plats. Bara en kort tur med limousinen från flygplatsen så är han där. Ser sig själv sitta med ett glas sval La Grande Dame vid poolkanten.
En ilsken telefonsignal får honom att sprätta till. Jobbtelefonen skulle han ju inte ta med sig…? Han trevar mot fickan. Trasslar in sig i något stort, mjukt sjok. Signalen ljuder högre och högre.
Till slut hittar han orsaken till ljudet. Väckarklockan. Den står på nattduksbordet. Hemma i lägenheten på Hertsön……..
André sträcker på sig, lojt och förnöjt som katter gör efter en tupplur. Han hade sovit gott i flera timmar. Flygplansfåtöljen i första klass var onekligen bekväm. Gott om plats åt alla håll. Ingen risk att behöva dela armstöd med grannen. Eller att få äta måltiderna med armbågarna tätt intill kroppen och brickan balanserande på högt uppdragna knän för att stolsryggen framför är för nära. Den tiden är förbi nu. En förmögen man behöver inte lida.
Det är dags för några veckors vila efter en intensiv arbetsperiod. Han är på väg till ett av sina smultronställen. Förra året hade han råkat hamna på ett litet, exklusivt hotell en bit utanför samhället. Egen, skyddad badvik med kritvit sandstrand. En pool som placerats så att den ser ut att flyta ihop med havet. Stora, mjuka solstolar, som gjorda för att ligga tillbakalutad och läsa spännande böcker på under en parasoll. Poolbar med utsökt vinkällare. Särskilt spännande champagnesortiment. En favoritdryck.
Han blev så förtjust över denna anläggning så att det numera har blivit upphöjt till ett av hans favoritställen. Sviten i längan mot havet väntar på honom. Och dessutom personalen. Varje svit har sina egna, välutbildade anställda som finns till hands nästan dygnet runt. Blir man sugen på en nattlig supé så löser dom det, likaväl som en båtutflykt för fiske eller bad runt någon av öarna i närheten.
Snart är han på plats. Bara en kort tur med limousinen från flygplatsen så är han där. Ser sig själv sitta med ett glas sval La Grande Dame vid poolkanten.
En ilsken telefonsignal får honom att sprätta till. Jobbtelefonen skulle han ju inte ta med sig…? Han trevar mot fickan. Trasslar in sig i något stort, mjukt sjok. Signalen ljuder högre och högre.
Till slut hittar han orsaken till ljudet. Väckarklockan. Den står på nattduksbordet. Hemma i lägenheten på Hertsön……..
torsdag 4 mars 2010
Förbereda
Utmaning nr 63 / 2010 i skrivpuff
Egentligen vet jag inte vad som är bäst, att förbereda för semesterresan eller att uppleva den.
Starten med diskussionerna om att resa. Sedan om var och när. Med åren har vi blivit alltmer överens. Särskilt om att och var. Kanske inte alltid om när. Vissa saker har varit heliga. Mera töjbart numera.
Eftersom vi mest reser på egen hand kommer så sökandet efter boende, oftast via Internet. Ibland bär det av mot Asiens stränder, andra gånger till Sydeuropa.
Åh vilka fantastiska hus det finns nere vid Medelhavet! Pool och lummig trädgård är hett förutom ett funktionellt inre. Priserna är förstås ofta fantasifulla. Surfarkvällarna framför datorn kan bli många. Till slut hittar vi något vi är nöjda med. Då tar resplanerna fart. Val av väg ner till södern är alltid lika spännande. Ett äventyr i sig att bila tur och retur. Med åren har vi hittat några ”måsteställen” – vingårdar, trivsamma boenden eller suveräna matställen. Passerar vi inte på vägen ner så planeras besök in på hemvägen.
Boken med Bed and Breakfast och andra boendetips i närheten av de stora genomfartsvägarna använder vi flitigt liksom översiktskartor över länderna vi ska passera.
Sedan läser vi in oss på rutten. Skaffar broschyrer, skriver ut tips från nätet. Prickar in sevärdheter. Läser på i vinböckerna för att hitta besöksvärda vingårdar. Gör avvägningar så att sträckorna blir överkomliga att köra.
Känslan när vi står på kajen och väntar in färjan till kontinenten är obetalbar……
Egentligen vet jag inte vad som är bäst, att förbereda för semesterresan eller att uppleva den.
Starten med diskussionerna om att resa. Sedan om var och när. Med åren har vi blivit alltmer överens. Särskilt om att och var. Kanske inte alltid om när. Vissa saker har varit heliga. Mera töjbart numera.
Eftersom vi mest reser på egen hand kommer så sökandet efter boende, oftast via Internet. Ibland bär det av mot Asiens stränder, andra gånger till Sydeuropa.
Åh vilka fantastiska hus det finns nere vid Medelhavet! Pool och lummig trädgård är hett förutom ett funktionellt inre. Priserna är förstås ofta fantasifulla. Surfarkvällarna framför datorn kan bli många. Till slut hittar vi något vi är nöjda med. Då tar resplanerna fart. Val av väg ner till södern är alltid lika spännande. Ett äventyr i sig att bila tur och retur. Med åren har vi hittat några ”måsteställen” – vingårdar, trivsamma boenden eller suveräna matställen. Passerar vi inte på vägen ner så planeras besök in på hemvägen.
Boken med Bed and Breakfast och andra boendetips i närheten av de stora genomfartsvägarna använder vi flitigt liksom översiktskartor över länderna vi ska passera.
Sedan läser vi in oss på rutten. Skaffar broschyrer, skriver ut tips från nätet. Prickar in sevärdheter. Läser på i vinböckerna för att hitta besöksvärda vingårdar. Gör avvägningar så att sträckorna blir överkomliga att köra.
Känslan när vi står på kajen och väntar in färjan till kontinenten är obetalbar……
tisdag 2 mars 2010
Plundra
Utmaning nr 61 / 2010 i Skrivpuff
- Äntligen!
Hon stod framför den stora, blåblommiga spargrisen darrande av iver och med ögonen lysande av förväntan. Som hon hade väntat på den här stunden!
Hon hade sett skidorna redan förra våren. Några av stortjejerna hade så´na när de gick i slalomskolan. Skidorna var svarta och hade gula och röda blixtar och flammor målade över hela ytan. Hur cool som helst. Nilla hade sett likadana i sportaffären. Hon hade stått länge och känt på dem, strukit med handen över den lena ytan. Drömt.
Det var dyra skidor. Och egentligen hade hon ju ett par redan. Fast gamla och snart för små. Mamma hade lovat henne att bidra med halva summan om hon själv sparade ihop till den andra halvan. Inte så lätt när man bara har veckopeng. Men Nilla tänkte finna på råd. Vill man bara något tillräckligt mycket så går det. Det hade mormor lärt henne.
Hon hade berättat för alla släktingar och kompisar om sitt sparmål. När hon fyllde år fick hon pengar istället för andra presenter. Envetet lade hon varenda veckopeng i den stora spargrisen.
På sommaren hade hon fått en egen plätt av trädgårdslandet. Där hade hon odlat morötter – med såband så hon slapp gallra, ett tips från mamma – och så hade hon sålt knippen av dem till grannarna på hösten.
Även om hon var liten var Nilla en hejare på att plocka lingon. Det blev också en bra inkomstkälla. Under hösten plockade hon flera hinkar fulla och sålde till en uppköpare.
Nu hade den efterlängtade stunden kommit.
Det var dags för plundring.
Bilden är lånad av skidbutiken.com
- Äntligen!
Hon stod framför den stora, blåblommiga spargrisen darrande av iver och med ögonen lysande av förväntan. Som hon hade väntat på den här stunden!
Hon hade sett skidorna redan förra våren. Några av stortjejerna hade så´na när de gick i slalomskolan. Skidorna var svarta och hade gula och röda blixtar och flammor målade över hela ytan. Hur cool som helst. Nilla hade sett likadana i sportaffären. Hon hade stått länge och känt på dem, strukit med handen över den lena ytan. Drömt.
Det var dyra skidor. Och egentligen hade hon ju ett par redan. Fast gamla och snart för små. Mamma hade lovat henne att bidra med halva summan om hon själv sparade ihop till den andra halvan. Inte så lätt när man bara har veckopeng. Men Nilla tänkte finna på råd. Vill man bara något tillräckligt mycket så går det. Det hade mormor lärt henne.
Hon hade berättat för alla släktingar och kompisar om sitt sparmål. När hon fyllde år fick hon pengar istället för andra presenter. Envetet lade hon varenda veckopeng i den stora spargrisen.
På sommaren hade hon fått en egen plätt av trädgårdslandet. Där hade hon odlat morötter – med såband så hon slapp gallra, ett tips från mamma – och så hade hon sålt knippen av dem till grannarna på hösten.
Även om hon var liten var Nilla en hejare på att plocka lingon. Det blev också en bra inkomstkälla. Under hösten plockade hon flera hinkar fulla och sålde till en uppköpare.
Nu hade den efterlängtade stunden kommit.
Det var dags för plundring.
Bilden är lånad av skidbutiken.com
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)