onsdag 6 mars 2013

Tågresan



                                                 Lånad bild från Nordiska museet

Di dunk, di dunk, di dunk….

Dunket när tåget körde över skarvarna i rälsen lät som ljuv musik i Elsas öron. Som när hon tittade på en spännande film och musiken trissade upp och gjorde stämningen förtätad.

Åh vad hon längtat efter denna resa. Ända sedan moster Ingrid ringde och bad mamma och Elsa komma och hälsa på när skolan var slut för terminen. Kusinerna skulle vara hemma då. Härligt att få träffa dem igen. De hade alltid så skoj tillsammans.

Tågbiljetterna köpte mamma direkt. De gick ner till stationen och beställde två tur och retur till Floda av mannen bakom luckan. Han ställde in spakarna på sin biljettmaskin och ut kom två biljetter. Dom lade han i ett fack i luckan. Mamma lade pengarna i den andra delen av facket och så snurrade mannen på facken så att han fick pengarna och mamma fick biljetterna. Så finurligt.

Nu satt Elsa äntligen i tågkupén mitt emot mamma. Hon hade sin egen biljett i handen, vred och vände på den. Läste texten om och om igen. På ena sidan stod det:

Tiddelipom och piddelipåg
nog är det roligt att åka tåg

Tiddelipom och piddelipunt
det säger hjulen när de går runt

Tiddelipom och piddelipett
men man ska väl ha en egen biljett
OCH DET HAR DU

SMÅBARNS-BILJETT
Gäller för resa HEMIFRÅN - BORT och hem igen

På den andra sidan fanns en bild på två barn som satt i restaurangvagnen och åt mat. Det skulle mamma och Elsa också göra snart. Bara konduktören kom och klippte biljetterna.