onsdag 19 maj 2010

Linjal

Utmaning nr 139 / 2010 i Skrivpuff

Maria och Elin hade stämt träff på caféet nere vid ån. De två barndomsvännerna hade inte träffats på länge. Elin hade nyss kommit tillbaka till staden efter att ha haft ett projektarbete i Tanzania i två år. Hon hade arbetat som informatör för SIDA. Ett lärorikt och intressant uppdrag där hon fått vara med om många spännande upplevelser. Maria hade precis blivit singel och flyttat till egen lägenhet efter några år i villa i en förort. Nu var hon varannanveckasförälder för femåriga tvillingarna Kalle och Kajsa.

Omtumlande händelser för båda.

Som alltid när de träffades hade de mycket att avhandla. Timmarna i vårsolen gick fort och iste-glasen blev många – en favoritdryck sedan somrarna under skoltiden.

- Minns du, Maria, när vi mjölkade korna hos grannen till ert hus på landet! Tänk att vi klev upp själva före tuppen på morgonen bara för att få vara med i ladugården! Vilket tålamod hon hade med oss. Hette hon inte Inger?

- Ja hon hette Inger. Nu har hon inga kor kvar, men en massa får istället. Kalle och Kajsa har nyss varit med dit och fått mata lammen. Ett par av tackorna förstod inte hur de skulle bära sig åt med de nyfödda, så då blev det flaskmatning ett tag.

Och så har Inger höns också. Vanliga vita Leghorn men också en sorts dvärghöns som är stålgrå i fjäderdräkten. Dom går lösa på gården och är så sällskapliga och nyfikna av sig, att hela gänget kommer springande med den tjusiga tuppen i täten när det kommer besök till gården. Kul upplevelse att ha dem skrockande runt benen!

- Så skulle alla höns ha det! Gå fria och picka i sig den mat de vill ha, kunna sandbada och välja sitt rede. Lite så lever ju hönsen på gårdarna i Afrika. Där är det ju hiskligt torrt då istället. Fattigt och magert med mat. Och så är det ju allehanda rovdjur runt knutarna som är hungriga.

- Här är det väl räven som kan ta en och annan höna som går ute. Minns du den där halvtama räven som vi skrämde iväg från gården? Någon i närheten måste ha matat den så att den blev van att se människor.

Åh så varmt och gott det är här i solen! Tänk att vi fick vår släng av ryssvärmen äntligen! Jag måste ha ett glas iste till. Ska jag beställa åt dig också?

- Ja gärna. Tänk när vi var små och skulle få saft – då mätte vi med linjal så att det skulle bli exakt lika mycket i glasen! Kommer du ihåg det? Rättvisa var viktigt.

8 kommentarer:

disco sa...

fin historia om otvungen vänskap.
Bra

Y sa...

Fin historia, andas enkelhet på ett positivt sätt ;). Och jag blir sugen på att skaffa höns :D

Genyvy sa...

Gillar dina fina beskrivningar. Och att du har koll på höns! Historien flyter liksom av sig själv, som ett minne som spinner vidare. Jag undrar så om du planerat innehållet eller om det bara blev?

http://tittelina.blogspot.com sa...

Trevlig och härlig berättelse!

Maria1723 sa...

Fin berättelse!

Anonym sa...

Både en fin berättelse om vänskap och tänkvärda tankar om samhället. Tycker definitivt att höns ska få gå ute! Hade en kompis förr som hade hönorna frigående, och jag känner igen det på precis det sätt du skriver: de är glada och nyfikna djur :)

Bull farmor sa...

Va kul jag har sett dig kommentera mina inlägg...du har en underbar blogg tycker jag...och visst...barnbarnen är verkligen livets efterrätter!!!

Annelie sa...

Vilken fin berättelse!
Och de däe kurserna i matlagning låter gudomligt spännande. Och i Ko Lanta, hade ni svenska lärare, eller hur var det upplagt?