torsdag 30 september 2010

Utrymning

Utmaning nr 266/2010 i Skrivpuff

Signalen i trapphuset skrällde olycksbådande. Skar i hennes öron. Stentrapporna i det 10 våningar höga huset fungerade som en gigantisk resonanslåda. Inte undra på att det lät hiskligt.

- Åh, inte nu igen! Jag har inte tid att öva utrymning just nu, mitt i en stor fakturakörning. Så illa vald tid! Nåja, jag får väl sälla mig till lämmeltåget nerför trappan i alla fall…

Ingrid stängde motvilligt av sin dator och reste sig från sin sittriktiga kontorsstol. Låste upp sitt plåtskåp och tog fram kappa och handväska. Vis av tidigare erfarenheter bytte hon inneskor mot varma utekängor. Det kunde ta sin tid innan det blev tillåtet att gå in i värmen igen. Hon kände efter att nycklarna fanns på plats i fickan.

När hon öppnade dörren ut till korridoren fick hon en föraning av att det var mer än övning denna gång. En lukt av rök, om än svag, stack henne i näsan. Och var fanns alla kollegor? Inte en människa varken syntes eller hördes. Visst, hon hade stängt om sig för att få vara ifred med sitt sifferarbete, men hon borde ju ha reagerat om det varit spring i korridoren? Och den där utrymningsplanen de hade gått igenom på förra personalmötet med alla kom-ihåg listade – ”Se till att alla tar sig ut till uppsamlingsplatsen…” De visste ju att hon var uppslukad av sifferjobbet den här tiden varje månad. Icke kontaktbar.

Hon skyndade på stegen mot trapphuset. Hissarna var förbjudet område. Det var bara att använda spiraltrapporna. Hon befann sig på nionde våningen, så det var en bit ner till markplan och porten ut till gatan.

När hon öppnade entrédörren till våningsplanet och tog de första stegen neråt släcktes belysningen. Allt blev becksvart. Då kände hon värmen.

Detta var definitivt ingen övning……….

6 kommentarer:

marie sa...

otäckt och trovärdigt, fängslande

spiskroken sa...

Sugs in i texten direkt, bra förmedlat obehag!

kaliwarra sa...

Det finns en stor trovärdighetsfaktor i din text. Efter att cafeterian på mitt jobb utrymt arbetsplatsen otaliga gånger på grund av en smörgåsgrill och ett otrimmat larmsystem är jag helt loj inför alla brandövningar. Hur ska man orka när det väl är en riktig situation...

razaha sa...

Jag anar oro redan i första raden och läser vidare utan att andas. BRA

marmoria sa...

Bra

farsanmittilivet sa...

Fy tusan. Hjärtat hoppade upp i halsgropn när jag läste om lamporna som släcktes och hur hon kände värmen...
Jag får tvillingtorn på näthinnan av din text.