Kylslaget

- Här ska ingen behöva frysa. Så länge vi har ved att elda med går det ingen nöd på oss. 
 
Hon lade in ett stort stycke torr och fin björkved på glödbädden i täljstenskaminen, den enda men mycket effektiva värmekällan som fanns i stugan. Hettan där inne gjorde att elden genast fick fart, tog först tag i nävern. Snart var hela vedklabben övertänd av flammorna, som liksom girigt slickade muren, drog sig uppåt av draget.

 - Tänk att det kan bli sådana vackra färger i eldslågorna! Kan sitta och betrakta dem hur länge som helst. Så rogivande.

Hon satte sig bekvämt tillrätta på renskinnet som de lagt på golvet framför kaminen. Lutade ryggen mot sittpuffen. Tog en klunk av det värmande teet.  ”Julte” med smak av ingefära, kardemumma och kanel. Doften – och framförallt smaken - fick henne att minnas kocken Abduls goda Kashmiriska Tchai, som han omsorgsfullt bryggde vid högtidliga tillfällen. Det var länge sedan nu….

Vintermörkret låg kompakt utanför stugan, trots att klockan bara var två på eftermiddagen. Inte en stjärna syntes på himlen. Total tystnad rådde. Fåglarna hade avslutat dagens serenader. Satt väl och kurade tätt intill trädstammarna. Försökte hålla värmen tills en ny, kort dag grydde, fylld av bestyr att klara energibehovet.

De hade begett sig till stugan vid älven för att få lite lugn och ro innan julruschen satte in.  Termometern visade på minus 24,8 grader. Viktigt det där med decimaler i vår digitala tid. Stugan hade inte varit uppvärmd på flera veckor, så det skulle ta sin tid att jaga den råa kölden ur väggar och golv – och inte minst ur sängkläderna.

 -  Vi får nog sova framför kaminen i sovsäckarna i natt.

 - En bra idé! Vi använder liggunderlag och renskinn så blir det hyfsat mjukt.  I morgon får vi ta itu med snödrivorna därute så vi mjukar upp våra stela ryggar!