tisdag 28 september 2010

Tunneln

Skrivpuff 2010/264

Vi var fyra i vårt gäng. Kallade oss Hemliga Fyran. Vi träffades mest varje kväll efter att läxor och annat nödvändigt hemmajobb var avklarat.

En bit in i storskogen bakom byns postkontor fanns en gammal tall, som vi hade utnämnt till vårt högkvarter. De knotiga grenarna var stadiga att klättra på och kronan skyddade oss från regn och vind.

Uppe i trädet satt vi alla fyra på var sin gren och pratade om livet. Ventilerade dumma vuxna i allmänhet och föräldrar i synnerhet. Planerade vad vi skulle göra när vi gått ut skolan, vad vi skulle jobba med och inte minst vem vi skulle gifta oss med. Längtade efter att bli vuxna och – som vi trodde då - få göra som vi ville.

Ibland fick vi för oss att vi skulle hitta på något bus. Som att släcka lampan för tant Karin när hon satt och mjölkade i ladugården. Jag som var den snabbaste på att springa fick uppdraget att smyga in och vrida av lysknappen, medan de andra höll utkik utanför porten så att vi inte skulle bli ertappade. När det var svart i ladugården sprang vi för allt vad tygen höll över ängen, hoppade över diket och stannade inte förrän vi nådde tunneln som korna använde när dom skulle under stora vägen för att nå det hägrande skogsbetet på andra sidan.

I skymningen var det lätt att trampa fel. Vi snubblade ofta och föll handlöst i backen. Fort upp igen. Jordiga och andfådda stog vi och tryckte mot tunnelväggen, hysteriskt fnittrande över vårt lyckade hyss.

Att Karin och hennes man stått och tittat efter Hemliga Fyrans flykt över ängen och småskrattat över tilltaget – det hade vi ingen aning om…..

5 kommentarer:

Genyvy sa...

Fint funderat och formulerat, stämningen är fångad. Och en vuxen röst präglar det hela: Lite som att betrakta ett bleknat foto.

Anitha Östlund Meijer sa...

Charmigt...och gulligt berättat.

disco sa...

Ja nog står vi och småskrattar år sånt bus.
Bra och målande såg det verkligen framför mig.

Pia sa...

Gillar, som man säger på facebook.

http://tittelina.blogspot.com sa...

Charmigt och igenkännande.