onsdag 6 oktober 2010

En smula

Skrivpuff nr 272 / 2010

Svarta rubriker i morgontidningarna basunerade ut katastrofen. Hjälp översvämningsoffren i Pakistan! Tusentals familjer hemlösa efter senaste jordskreden. Vintern närmar sig och tillfälliga bostäder behöver byggas upp som skydd. Mat och mediciner saknas. Ditt bidrag behövs!

Martin sträckte på sig efter kaffekoppen vid frukostbordet. Tittade på klockan. Än hade han några minuter på sig innan han måste dra iväg till första mötet för dagen – en tänkbar köpare till ett av hans bolag. Gick affären i hamn skulle han kunna dra sig tillbaka. Leva gott på avkastningen och låta döttrarna ta över verksamheterna. Kanske han skulle bosätta sig för gott i Sydafrika. Klimatet passade honom utmärkt. Tanken på det kommande behagfulla livet fick honom att le nöjt.

Det där med Pakistan var redan långt borta. Ett land han knappt visste var det låg. De fick väl hjälpa varandra där borta i Asien.

Han ställde kaffekoppen på diskbänken. Tog på sig ytterrocken, greppade portföljen och begav sig till garaget. Valde det lilla silverfärgade kraftpaketet idag.


Utanför kontorsbyggnaden stog en dam från Röda Korset med en insamlingsbössa. Hjälp offren i Pakistan stog det på den. Martin kände efter i rockfickan. Hittade en tia.

7 kommentarer:

Anitha Östlund Meijer sa...

Bra text som gör mig berörd, men...ärligt talat...hur skall vi kunna hjälpa hela världen? Borde vi inte titta i vårt eget land och försöka hjälpa alla barn som ofrivilligt är uteliggare, eller alla stackars människor som inte har någon bostad. Det här är något jag iallafall funderat på många år.

Vi har ju faktiskt fattigdom mitt ibland oss, men blundar...

Anonym sa...

Jag tycker att du får fram väldigt bra hur fjärmade vi är från (ursäkta uttrycket) "riktiga katastrofer". Din text får mig att tänka att det känns futtigt med en tia i förhållande till konsekvenserna människorna i Pakistan står inför.

http://tittelina.blogspot.com sa...

Är nog en typisk situation. Vilka motpoler! Svårt att föreställa sig varandras villkor.

disco sa...

Ja vårat låtsasliv här uppe är fantastiskt.
bra

marie ettanbo sa...

Du beskriver tydligt två olika verkligheter på samma klot. Bra

marmoria sa...

Gillar den lakoniska avslutningen.

Anonym sa...

Tack för din kommentar i min blogg. Vi var ute i dag med och kom hem med 7 liter trattisar och rödgul trumpetsvamp.
Lycka till nästa gång du är ute i skogen. Kram