Lunchmöte
Hon satt längst in i det inre av rummen. Ett bord för två. Minimerade risken att få
fler bordsgrannar. Hon ville ha honom för sig själv en stund. Det var inte så ofta de sågs. Han hade sällan tid för deras lunchmöten numera. Ryggen mot väggen. Där hade hon full uppsikt över vilka som gick in och ut ur restaurangen.
Hon tittade på klockan. Redan 10 över tolv. Han var sen.
Igen. Det hörde till ovanligheterna att han kom i tid. Hon borde vara van vid
det här laget. Vad skulle han skylla på denna gång? Kompisarna? Eller kanske en
viktig match? Katten? Broöppning? Hon kunde de flesta ursäkterna.
Nåja – hon hade gott om tid idag. Hade stillat den värsta
hungern med en smoothie innan hon gick hemifrån.
Till höger satt ett gäng unga journalister ivrigt
pladdrande. Hon kände igen en av tjejerna. Hade varit aktiv i en grävande
artikelserie om myndigheters slöseri med skattepengar. Tjusiga resor och flotta
restaurangbesök. Behöver verkligen komma upp till ytan.
Till vänster satt två äldre damer. Båda så vackert
vithåriga. Hon lade märke till deras – säkert medvetna – färgval på kläderna.
Den ena hade en lila basker käckt på sned på huvudet. Så härlig färgen stod mot det
vita håret! En snyggt lindad scarves runt halsen, ton i ton med baskern som
pricken över i.
Den andra hade en sidenblus med knytning i halsringningen. Knallblå. Läcker som en
karamell.
Båda njöt i fulla drag av den goda lunchen. Plommonspäckad
fläskkarré med hemlagad gräddsås och ugnsrostade grönsaker.
- Det här var minsann ingen pulversås inte! De kan visst laga
mat på den här restaurangen, sade hon med baskern.
- Ja, hit måste vi gå fler gånger. Härligt med gammal hederlig husmanskost, svarade väninnan med knytblusen.
Nu började hungern göra sig påmind. Hon tittade mot
entrédörren. Den strida strömmen av matgäster som kom och gick började avta nu.
Där – äntligen fick hon syn på honom. Han kom släntrande med en söt, mörkhårig
ung dam vid sin sida. De såg sig om i lokalen. Forskande. Nu såg han åt hennes
håll och styrde sitt sällskap i rätt riktning.
- Hej mamma! Det här är Asiya. Vi är kurskompisar på
universitetet. Den blick sonen gav sin vän visade att de nog var mycket mer än kurskamrater.
Kanske hade han äntligen funnit sin kärlek…….
5 kommentarer:
bra med en lite twist på slutet.
fint bildspråk
Jag blev överraskad! :)
Såg tanterna framför mig och du slutet var kanon!
Kul att se dig Beppan men vad synd att det är problem att kommentera.
Å jag som trodde att det var som med min lunchträff, otrohet. Jag såg oxå de här två fina vithåriga damerna framför mig. Tyckte om...
Fint gestaltat.
Skicka en kommentar