Utmaning nr 178 / 2010 i Skrivpuff
Du och jag i vår?
Ungdomlig man 55 + med fördelaktigt yttre och med glimten i ögat söker kvinna 35 – 45 med stil och ordnad ekonomi för trevlig samvaro. Har du egen bil läggs det på pluskontot. Bor du i Sundsvall med omnejd underlättar det våra möten.
Jag har arbetat i statlig tjänst och har nyligen avslutat min yrkeskarriär. Njuter nu av tillvaron som friherre. Tränar regelbundet på gym, springer i skogen och håller mig i fysiskt topptrim. Kopplar av i min stuga vid havet. Segling och skidåkning är stora intressen.
Gillar matlagning och lugna hemmakvällar framför krogliv. Ett glas vin till maten kan det bli ibland. Röker gör jag inte.
Min vänkrets är stor, men jag saknar en kvinna vid min sida.
Svar till ensam i båten
- Det var tusan vad du brer på Janne! Är det grannens båt i bakgrunden? Ingen dålig sak! Men vad har du gjort med dig själv på bilden? Så där mycket hår har du väl aldrig haft? Länge sedan du var mörk dessutom. Springer i skogen? Ja möjligen för att du är för lat för att gå på dass….
De två vännerna satt som vanligt på kvartershaket och hade intagit kvällens tredje öl när Olle visade annonsen han lagt in på kontaktsidan på webben.
- Tror du någon skulle nappa om jag lade ut en bild på min egen gamla jolle? Håret – ja det är enkelt att fixa i photoshop. Håll med om att jag ser 10 år yngre ut! Här gäller det att sikta högt….
onsdag 28 april 2010
tisdag 20 april 2010
Möte i hissen
Utmaning nr 110 / 2010 i Skrivpuff
Hissen stannade med ett högljutt gnisslande. Skakade till som om den ryste. Järngrinden öppnades och ut kom en medelålders, parant dam med högrött ansikte. Hon hade en exklusiv yllecape löst draperad över axlarna. På huvudet något i pillerburksväg. Därtill en handväska i dyrbart skinn inklämd under ena armen. Klackarna smällde när hon bestämt tågade iväg genom entrén och ut på gatan. Hon höll blicken stadigt rakt fram. Tittade inte på den lilla skaran som väntade på transport uppåt i huset.
Den trånga hissen hade en passagerare till. Det tog en stund innan denne kommit på fötter och samlat ihop sina påsar, som han spritt ut över hissgolvet där han suttit. Från en av påsarna hade en klar vätska runnit ut på golvet, som vid det här laget var rätt sörjigt av vätan och smutsen från grova vinterskor. En odör av gammal fylla, svett och smuts letade sig ut genom den öppna dörren.
Mannen tog sats. Siktade in sig på utrymmet mellan höger och vänster dörrpost och kom farande med huvudet före ut i entrén. Stannade upp och var nära att tippa framlänges men lyckades upphäva tyngdlagen och rätade upp sin lekamen och förblev upprättstående. Det prasslade och klirrade i hans påsar. Dyrbara ägodelar såg de ut att vara att döma av hur ömt han behandlade dem.
- Schiiicken schnarstucken en hon var den där tanten! Mannen vände sig mot de tre småflickorna som storögda stod och väntade på hissen. Han hade vissa problem med artikulationen.
– Schå synd att hon hade schå – hick – brådith. Vi hade kunnat ha det schå schönt där inne. Han pekade med en inte alltför nytvättad hand inåt hissen.
- Ja vet hu-hu-hu man gör för att den ssscka sctanna mellan våningarna. Man ha´ ju vatt me förr! Vet ju hu´man scka få schig ett fuuntimmer.
- Hon den där tanten var då en barschk en. Ville int ha nån schuup ens.
Mannen lyfte elegant på sin tillknölade, en gång vackra, bruna filthatt och lullade iväg ut genom ytterdörren - mot nya mål.
Hissen stannade med ett högljutt gnisslande. Skakade till som om den ryste. Järngrinden öppnades och ut kom en medelålders, parant dam med högrött ansikte. Hon hade en exklusiv yllecape löst draperad över axlarna. På huvudet något i pillerburksväg. Därtill en handväska i dyrbart skinn inklämd under ena armen. Klackarna smällde när hon bestämt tågade iväg genom entrén och ut på gatan. Hon höll blicken stadigt rakt fram. Tittade inte på den lilla skaran som väntade på transport uppåt i huset.
Den trånga hissen hade en passagerare till. Det tog en stund innan denne kommit på fötter och samlat ihop sina påsar, som han spritt ut över hissgolvet där han suttit. Från en av påsarna hade en klar vätska runnit ut på golvet, som vid det här laget var rätt sörjigt av vätan och smutsen från grova vinterskor. En odör av gammal fylla, svett och smuts letade sig ut genom den öppna dörren.
Mannen tog sats. Siktade in sig på utrymmet mellan höger och vänster dörrpost och kom farande med huvudet före ut i entrén. Stannade upp och var nära att tippa framlänges men lyckades upphäva tyngdlagen och rätade upp sin lekamen och förblev upprättstående. Det prasslade och klirrade i hans påsar. Dyrbara ägodelar såg de ut att vara att döma av hur ömt han behandlade dem.
- Schiiicken schnarstucken en hon var den där tanten! Mannen vände sig mot de tre småflickorna som storögda stod och väntade på hissen. Han hade vissa problem med artikulationen.
– Schå synd att hon hade schå – hick – brådith. Vi hade kunnat ha det schå schönt där inne. Han pekade med en inte alltför nytvättad hand inåt hissen.
- Ja vet hu-hu-hu man gör för att den ssscka sctanna mellan våningarna. Man ha´ ju vatt me förr! Vet ju hu´man scka få schig ett fuuntimmer.
- Hon den där tanten var då en barschk en. Ville int ha nån schuup ens.
Mannen lyfte elegant på sin tillknölade, en gång vackra, bruna filthatt och lullade iväg ut genom ytterdörren - mot nya mål.
onsdag 14 april 2010
Komma på fötter
Utmaning nr 104 / 2010 i Skrivpuff
En fortsättning på gårdagens....
Lasse fick snabbt fram sitt liggunderlag ur ryggsäcken. Lade mannen med viss möda i framstupa sidoläge på detta och bredde över honom deras sovsäckar. Värme var steg ett. De kunde inte upptäcka några yttre skador. Svårt att veta om det var ett bra eller dåligt tecken.
Mia halade upp telefonen ur innerfickan. Slog 112. Hoppades att det fanns täckning här ute i det vilda. Signalerna gck fram. En efter en. Efter som hon tyckte en evighet svarade en operatör och hon fick föra fram sitt ärende.
Bingo!! Norrbottenspolisen övade fjällräddning tillsammans med landstinget i trakten. Baslägret låg inte långt ifrån där de hittade mannen. Kunde inte bli bättre.
Även om det kändes länge för de två som vakade över gamlingen så dröjde det inte mer än tjugo minuter så hördes brummandet av snabba skotrar som närmade sig. Trygga sjukvårdare tog hand om den gamle, som andades hörbart nu. Upp i den specialtillverkad skoterpulka med värmande duntäcken. Snart skulle de vara nere vid landsvägen och hämtas upp av en helikopter för vidare transport till sjukhuset.
Enligt de erfarna sjukvårdarna skulle det ta minst några dagar innan mannen var på fötter igen.
Polisen kontrollerade området. Ställde frågor. Kom med ett par skidor och en ryggsäck som de hittat ett tjugotal meter från elden. Instoppade i en liten grotta.
Vad var det som hade hänt här ute i vildmarken?
tisdag 13 april 2010
Tilltal
Utmaning nr 103 / 2010 i Skrivpuff
Dagen var helt underbar. Inte ett moln på himlen. Kvicksilvret runt nollan och helt vindstilla. Knallblå himmel och seniga fjällbjörkar som avtecknade sig mot den kritvita snön. Så vackert! Då och då hördes en dalripas uppfordrande kabao, kabao. En flock renar letade efter mat på en vindpinad kulle. Spår efter järv i en sluttning. Inte en människa syntes till.
Skidorna var perfekt vallade. Bra fäste i uppförsbackarna och tillräckligt glid utför. Spåren var otroligt nog väldigt lättåkta, trots den senaste tidens påfrestningar. Först i form av påskfirare på skoter. Framförallt var det de små motorstarka ”getingarna” som framfördes av körgalna yngre män som gjorde att spåren blev som ett nyplöjt månlandskap. Och så kom ett rejält blidväder ovanpå det.
Lasse och Mia hade avverkat halva sträckan till målet, Saltoluokta fjällstation. De hade ett rejält uppförslut bakom sig och behövde vila och fylla på energiförrådet. Mia hittade en fin rastplats i söderläge. Någon före dem hade tydligen också gillat platsen och grävt ur två perfekta sittplatser i snön. Bara att lägga dit sittunderlagen och slå sig ner. En djup grop vittnade om att det gjorts upp eld också.
Pyrde det inte lite därnere? En svag rökstrimma letade sig sakta upp ur hålet. Vittnade om att besökaren eller besökarna före dem inte var så långt borta.
Det var när Mia klev upp på en sten för att föreviga platsen med sin kamera som hon såg honom. En äldre, gråhårig man som såg ut att ligga och sova. Direkt på marken. Det här stämde inte. Mia ropade på Lasse och skyndade sig fram till mannen. Denne tittade på henne med tom blick. Svarade inte på tilltal. Rörde sig inte. Mia kände en svag andedräkt.
Nu var goda råd dyra……
torsdag 8 april 2010
Något efterlängtat
Utmaning nr 98 / 2010 i Skrivpuff
Hon upptäckte den i skyltfönstret till den nyöppnade affären på gågatan för några veckor sedan. Precis en sådan som hon letat efter i flera år. Stor och maffig, men inte klumpig. Luftig kunde man kanske säga.
Materialet såg ut att vara järn, gammalt sådant. Vackert åldrat. Snirkligt, gjord i mjuka bågar. När hon försiktigt lyft på den en gång så var det inte alls tung, vilket den gav intryck av att vara. Gedigen.
Storleken var alldeles lagom. Den skulle passa perfekt. Den som hängde uppe nu var alldeles för liten och ranglig med risk för spill.
Hon har kikat på den länge nu. Gjort en sväng förbi skyltfönstret varje lunchrast. Vill ha.
Prislappen var också intressant förstås. Kanske priset skulle vara för högt. Hon har ju varken möjlighet eller vilja att lägga ner hur mycket som helst på en sådan tingest. Skulle hon våga titta efter vad det stod på lappen som hängde fastknuten på ena armen? Skulle hon bli besviken? Hon stegade in i butiken - igen. Blev överraskad över beloppet. Inte alls oöverkomligt. Rätt rimligt faktiskt.
- Jag kan ju önska mig den till födelsedagspresent av min man kanske. Eller köpa den som present till mig själv, funderade hon. Så får det bli. Den ska bli min på ett eller annat sätt.
………….
Mannen nappade på förslaget och nu hänger den efterlängtade ljuskronan över vardagsrumsbordet. Så vackert det blev!!
Hon upptäckte den i skyltfönstret till den nyöppnade affären på gågatan för några veckor sedan. Precis en sådan som hon letat efter i flera år. Stor och maffig, men inte klumpig. Luftig kunde man kanske säga.
Materialet såg ut att vara järn, gammalt sådant. Vackert åldrat. Snirkligt, gjord i mjuka bågar. När hon försiktigt lyft på den en gång så var det inte alls tung, vilket den gav intryck av att vara. Gedigen.
Storleken var alldeles lagom. Den skulle passa perfekt. Den som hängde uppe nu var alldeles för liten och ranglig med risk för spill.
Hon har kikat på den länge nu. Gjort en sväng förbi skyltfönstret varje lunchrast. Vill ha.
Prislappen var också intressant förstås. Kanske priset skulle vara för högt. Hon har ju varken möjlighet eller vilja att lägga ner hur mycket som helst på en sådan tingest. Skulle hon våga titta efter vad det stod på lappen som hängde fastknuten på ena armen? Skulle hon bli besviken? Hon stegade in i butiken - igen. Blev överraskad över beloppet. Inte alls oöverkomligt. Rätt rimligt faktiskt.
- Jag kan ju önska mig den till födelsedagspresent av min man kanske. Eller köpa den som present till mig själv, funderade hon. Så får det bli. Den ska bli min på ett eller annat sätt.
………….
Mannen nappade på förslaget och nu hänger den efterlängtade ljuskronan över vardagsrumsbordet. Så vackert det blev!!
måndag 5 april 2010
En ny vana
Utmaning nr 95 / 2010 i Skrivpuff
Måndag var den dag på veckan då hon bakade. Tre sorters kakor, bullar på en liter mjölk och fyra bondbröd. Det skulle räcka hela veckan om familjen inte fick alltför många besökare.
Tisdag var tvättdag. Det brukade bli två – tre fulla maskiner. En vittvätt och minst en kulörtvätt. Det tog sin tid innan allt var manglat, struket, noga vikt och placerat i skåpen.
Onsdag var det lunch med damklubben på stadens hotell. En begivenhet hon inte missat de senaste femton åren. Det var så trevligt att träffa alla väninnor, äta gott och prata bort ett par timmar.
Torsdag var veckans inköpsdag. Hon gjorde omsorgsfullt upp matsedel för hela veckan. Noterade vad som behövde handlas hem på en inköpslista. Den kunde bli ganska lång eftersom inköpen bara gjordes en gång i veckan. Hon såg till att hålla sig undan lunchruschen, då alla pensionärerna var i farten.
Fredagar handlade om städning. Plockandet tog sin tid. Sedan ut med alla mattor, dammtorka, dammsuga och torka golv. Det skulle vara rent och fräscht till helgen.
Lördag och söndag, liksom alla storhelger och semestrar, tillbringades i stugan vid havet. Allt annat var otänkbart. Det var bara två mil att köra till stugan. Alldeles lagom långt från sta´n. Där gällde uteliv på dagarna, sällskapsspel på kvällarna. TV var bannlyst. Man skulle umgås.
Ingeborg hade varit hemmafru ända sedan Jon, äldste sonen, föddes. Skötte hem och barn efter konstens alla regler. Veckorna noga planerade. Familjen hade lärt sig reglerna. Fick mamma inte göra som hon tänkt blev det katastrof. Demokrati var ett okänt begrepp. Ordning och reda skulle det vara i allt. På hennes sätt.
Så kom dagen då sonen kom hem och presenterade sin älskade. Han hette Stefan. Spelade teater och målade tavlor. Jon och Stefan hade planerat att flytta ihop och letade någonstans att bo. Helst ett litet hus på landet, nära havet.
- Ni skulle ju kunna bo i vår stuga tills ni hittar något eget, hörde Ingeborg sig själv säga. Även om den är liten så finns där allt som behövs. Varmbonad är den också, så ni behöver inte frysa. Bussarna går tätt så bil behöver ni inte skaffa.
- Men vart ska du och pappa hålla till på helgerna framöver då? Ni brukar ju alltid vara där!
- Ja du. Kanske det är dags att skaffa sig en ny vana. Kliva ur hjulet. Det finns ju en hel del att upptäcka i omgivningarna…..
Måndag var den dag på veckan då hon bakade. Tre sorters kakor, bullar på en liter mjölk och fyra bondbröd. Det skulle räcka hela veckan om familjen inte fick alltför många besökare.
Tisdag var tvättdag. Det brukade bli två – tre fulla maskiner. En vittvätt och minst en kulörtvätt. Det tog sin tid innan allt var manglat, struket, noga vikt och placerat i skåpen.
Onsdag var det lunch med damklubben på stadens hotell. En begivenhet hon inte missat de senaste femton åren. Det var så trevligt att träffa alla väninnor, äta gott och prata bort ett par timmar.
Torsdag var veckans inköpsdag. Hon gjorde omsorgsfullt upp matsedel för hela veckan. Noterade vad som behövde handlas hem på en inköpslista. Den kunde bli ganska lång eftersom inköpen bara gjordes en gång i veckan. Hon såg till att hålla sig undan lunchruschen, då alla pensionärerna var i farten.
Fredagar handlade om städning. Plockandet tog sin tid. Sedan ut med alla mattor, dammtorka, dammsuga och torka golv. Det skulle vara rent och fräscht till helgen.
Lördag och söndag, liksom alla storhelger och semestrar, tillbringades i stugan vid havet. Allt annat var otänkbart. Det var bara två mil att köra till stugan. Alldeles lagom långt från sta´n. Där gällde uteliv på dagarna, sällskapsspel på kvällarna. TV var bannlyst. Man skulle umgås.
Ingeborg hade varit hemmafru ända sedan Jon, äldste sonen, föddes. Skötte hem och barn efter konstens alla regler. Veckorna noga planerade. Familjen hade lärt sig reglerna. Fick mamma inte göra som hon tänkt blev det katastrof. Demokrati var ett okänt begrepp. Ordning och reda skulle det vara i allt. På hennes sätt.
Så kom dagen då sonen kom hem och presenterade sin älskade. Han hette Stefan. Spelade teater och målade tavlor. Jon och Stefan hade planerat att flytta ihop och letade någonstans att bo. Helst ett litet hus på landet, nära havet.
- Ni skulle ju kunna bo i vår stuga tills ni hittar något eget, hörde Ingeborg sig själv säga. Även om den är liten så finns där allt som behövs. Varmbonad är den också, så ni behöver inte frysa. Bussarna går tätt så bil behöver ni inte skaffa.
- Men vart ska du och pappa hålla till på helgerna framöver då? Ni brukar ju alltid vara där!
- Ja du. Kanske det är dags att skaffa sig en ny vana. Kliva ur hjulet. Det finns ju en hel del att upptäcka i omgivningarna…..
lördag 3 april 2010
Att köa
Utmaning nr 93 / 2010 i Skrivpuff
Han trampade av och an. Lade kroppstyngden på än det vänstra, än det högra benet. Huttrade i snålblåsten. Drog upp jackkragen ännu högre upp. Bannade sig själv för att han varit fåfäng och inte tagit på sig yllemössan. Den låg kvar på hatthyllan därhemma efter att han haft ett kortare resonemang med sig själv om det skulle vara någon nytta med den eller om den bara skulle sabotera hans nya frisyr, nyklippt och stylad som han inför kvällens övningar.
Kön ringlade sig lång vid det här laget. Han började närma sig ytterdörren med den hägrande värmen inomhus. Många hade kommit efter honom. De skulle få pinas i kylan ett tag till.
Nu öppnades dörren och en äldre dam med rödakorsmärke kom med en bunt papper som hon delade ut till dem som inte varit förutseende och fyllt i sina uppgifter hemma. Typiskt – givetvis låg hans färdiga blankett på köksbordet. Nu fick han vackert göra om proceduren. Med stelfrusna fingrar var det inte så lätt att få bokstäver och siffror att hamna där han ville att de skulle vara.
Äntligen inomhus. Det kändes som högsta vinst just nu att få komma in, även om det var varmt och trångt. Kvalmig svettlukt blandad med doften av desinfektionsmedel. Förvånansvärt tyst med tanke på den stora mängd människor som var samlade. Allvarliga ansikten.
Tankarna for iväg till Auschwitz, Treblinka…….
Han trampade av och an. Lade kroppstyngden på än det vänstra, än det högra benet. Huttrade i snålblåsten. Drog upp jackkragen ännu högre upp. Bannade sig själv för att han varit fåfäng och inte tagit på sig yllemössan. Den låg kvar på hatthyllan därhemma efter att han haft ett kortare resonemang med sig själv om det skulle vara någon nytta med den eller om den bara skulle sabotera hans nya frisyr, nyklippt och stylad som han inför kvällens övningar.
Kön ringlade sig lång vid det här laget. Han började närma sig ytterdörren med den hägrande värmen inomhus. Många hade kommit efter honom. De skulle få pinas i kylan ett tag till.
Nu öppnades dörren och en äldre dam med rödakorsmärke kom med en bunt papper som hon delade ut till dem som inte varit förutseende och fyllt i sina uppgifter hemma. Typiskt – givetvis låg hans färdiga blankett på köksbordet. Nu fick han vackert göra om proceduren. Med stelfrusna fingrar var det inte så lätt att få bokstäver och siffror att hamna där han ville att de skulle vara.
Äntligen inomhus. Det kändes som högsta vinst just nu att få komma in, även om det var varmt och trångt. Kvalmig svettlukt blandad med doften av desinfektionsmedel. Förvånansvärt tyst med tanke på den stora mängd människor som var samlade. Allvarliga ansikten.
Tankarna for iväg till Auschwitz, Treblinka…….
fredag 2 april 2010
Trögflytande
Utmaning nr 92 / 2010 i Skrivpuff
Hon rusade i panik i halvdunklet genom den snåriga skogen. Rev sina bara armar på vassa kvistar. Snubblade över något som låg på marken. Föll handlöst med huvudet före ner i något mjukt - tursamt nog. En matta av lingonris? Hon visste inte så noga. Stötte sitt ena knä på en sten och fläkte upp en bit av skinnet. Det blödde visst rejält. Det fick hon ta hand om sedan.
Nu måste hon koncentrera sig på att ta sig till det stora huset som skymtade borta på höjden. Tryggheten. Av förföljarna hördes inget just nu. Upp igen och springa vidare.
Bäcken med sin trögflytande sörja av illaluktande avloppsvatten tog hon i ett språng. Landade mjukt i den ymniga växtligheten på andra sidan.
När Mia vaknade till fann hon sig själv sittande på toaletten. Hon hade ett sår på sitt ena knä. Torkat blod vittnade om att det hade blött en hel del. Och varför låg hela högen med gårdagens tvätt på golvet?
Hon rusade i panik i halvdunklet genom den snåriga skogen. Rev sina bara armar på vassa kvistar. Snubblade över något som låg på marken. Föll handlöst med huvudet före ner i något mjukt - tursamt nog. En matta av lingonris? Hon visste inte så noga. Stötte sitt ena knä på en sten och fläkte upp en bit av skinnet. Det blödde visst rejält. Det fick hon ta hand om sedan.
Nu måste hon koncentrera sig på att ta sig till det stora huset som skymtade borta på höjden. Tryggheten. Av förföljarna hördes inget just nu. Upp igen och springa vidare.
Bäcken med sin trögflytande sörja av illaluktande avloppsvatten tog hon i ett språng. Landade mjukt i den ymniga växtligheten på andra sidan.
När Mia vaknade till fann hon sig själv sittande på toaletten. Hon hade ett sår på sitt ena knä. Torkat blod vittnade om att det hade blött en hel del. Och varför låg hela högen med gårdagens tvätt på golvet?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)