Utmaning nr 31 i Skrivpuff
Agneta har just avlagt det teoretiska provet i jägarexamen. Hon sitter med sin kaffetermos utanför kurslokalen och tänker igenom frågorna en gång till i huvudet.
– Jo, nog bör det ha gått vägen. Kravet för godkänd är att man klarar 60 av 70 frågor. Hon är tveksam över ett par av dem.
Kursen hade varit intressant. Deltagarna var en brokig skara med både garvade jägare och noviser, blandade åldrar av båda könen. Diskussionerna hade varit mycket givande och kursledaren kunde sin sak.
Hon hade ägnat mycket tid åt att läsa igenom de olika avsnitten i boken. Särskilt de kapitel som handlar om ballistik – läran om skottet - och ammunition. Inte så självklart som det där med artkännedom och viltvård.
Agneta hade tidigt fått följa med morfar på hans fiskefärder och strövtåg ut i skogen. Han var fiskare och jägare - jagade både älg och småvilt. Dessutom var morfar en otroligt duktig ornitolog. Kände igen de flesta fågelsångerna och kunde berätta de mest spännande historier om de olika arterna. Hur de levde, deras flyttningar, relationer … Agneta kunde lyssna hur länge som helst när morfar berättade.
Viltvård var också något som var högt prioriterat på morfars agenda. Han såg till att rådjuren hade tillgång till mat under den kalla och snöiga vintern. Minst en gång i veckan for han ut med hö och kraftfoder till matplatserna. Det är inte lätt för dem att klara sig i vårt kalla klimat. Fåglarna fick sina matbord fyllda med diverse godsaker. Grålaxarna som morfar fiskade i älven på våren - de som ”inte gick att äta” – frös han in och spikade fast på träden till stor glädje för frusna och hungriga flygare. Saltstenar satte morfar ut på de ställen han visste älgarna besökte. Han fällde sälgar så att hararna kunde komma åt barken.
Nu återstår ”bara” skjutproven innan jägarexamen är komplett. Hagelprovet är inget Agneta gruvar sig för. Ingen större precision krävs – lerduvorna träffar man oftast med en del av svärmen i alla fall. Bössan har hon fått av morfar. En av hans älskade bockar som nu fått kolven kapad för att passa henne.
Däremot kunde högviltprovet med kulvapen bli lite klurigt. Där gällde det att träffa rätt för att man inte skulle skadskjuta villebrådet.
Det sista hon önskade.
söndag 31 januari 2010
torsdag 28 januari 2010
Se upp
Utmaning nr 28 i Skrivpuff
Alva tittar beundrande på sin storasyster.
- Åh så tjusig hon är! De bruna pepparkornsögonen riktigt strålar av lycka där hon går bredvid sin Anders uppför altargången. Det mörka, lockiga håret är uppsatt i en konstfull knut. Slöjan sitter fäst i ett skimrande diadem.
Klänningen är som en dröm. Kajsa ser ut som en läcker gräddbakelse hela hon i den. De vita volangerna ser ut som spritsade i lager på lager över kjolen. Överdelen är översållad med glittrande stenar. Brudbuketten är uppbyggd av rosa, ljuvligt doftande rosor. Precis som dekorationerna på tårtorna.
Alva hade fått den stora äran att baka bröllopstårtorna. Hon kände sig verkligen hedrad. Kajsa var alltid så noga med saker och ting. En riktig pedant egentligen. Allt skulle vara perfekt.
Kajsa hade alltid varit den stora idolen för Alva - lilla sladdbarnet som föddes när Kajsa var fjorton år. Alva såg upp till sin storasyster, ja nästan dyrkade henne. Vad Kajsa än sade så var det lag, vad hon än gjorde så var det rätt.
Föräldrarna var egna företagare. Drev ett stort jordbruk och hade en stor mjölkdjursbesättning med lösdrift. Dessutom ett hundratal får. Därtill kom stora arealer åkermark och även skog som krävde sin skötsel. De hade full sysselsättning med detta så Kajsa hade från början tagit stort ansvar för sin lillasyster. Och gjort detta med den äran.
Kajsa var en bra förebild.
Bilden är lånad av tårtspecialisten Victoria Löfgren
Alva tittar beundrande på sin storasyster.
- Åh så tjusig hon är! De bruna pepparkornsögonen riktigt strålar av lycka där hon går bredvid sin Anders uppför altargången. Det mörka, lockiga håret är uppsatt i en konstfull knut. Slöjan sitter fäst i ett skimrande diadem.
Klänningen är som en dröm. Kajsa ser ut som en läcker gräddbakelse hela hon i den. De vita volangerna ser ut som spritsade i lager på lager över kjolen. Överdelen är översållad med glittrande stenar. Brudbuketten är uppbyggd av rosa, ljuvligt doftande rosor. Precis som dekorationerna på tårtorna.
Alva hade fått den stora äran att baka bröllopstårtorna. Hon kände sig verkligen hedrad. Kajsa var alltid så noga med saker och ting. En riktig pedant egentligen. Allt skulle vara perfekt.
Kajsa hade alltid varit den stora idolen för Alva - lilla sladdbarnet som föddes när Kajsa var fjorton år. Alva såg upp till sin storasyster, ja nästan dyrkade henne. Vad Kajsa än sade så var det lag, vad hon än gjorde så var det rätt.
Föräldrarna var egna företagare. Drev ett stort jordbruk och hade en stor mjölkdjursbesättning med lösdrift. Dessutom ett hundratal får. Därtill kom stora arealer åkermark och även skog som krävde sin skötsel. De hade full sysselsättning med detta så Kajsa hade från början tagit stort ansvar för sin lillasyster. Och gjort detta med den äran.
Kajsa var en bra förebild.
Bilden är lånad av tårtspecialisten Victoria Löfgren
onsdag 27 januari 2010
Att vara insnöad
Utmaning nr 27 i Skrivpuff
- "Norra Norrlands kust- och inland: Snöfall som kan ge 20-30 cm nysnö, lokalt 40 cm. Från i övermorgon avtar snöfallet. Vind omkring sydost, vid kusten frisk till hård. 3-8 minusgrader, i morgon 10-15 minusgrader, lokalt lägre….."
Radiorösten mal på om vädret söderut. Inte intressant just nu. Pelle slår dövörat till – så där som bara män kan göra och kvinnor borde lära sig. Klass 2-varning sades det. Man ska inte ge sig ut i onödan i sådant väder. Det är ju ingen kyla att tala om, men snön i kombination med hård vind är inte att leka med.
- "Tur att jag bor i rätt landsände nu. Här är man beredd på att det blir vinter och att det kommer snö," tänkte Pelle för sig själv.
Pelle bor i ett äldre hus ett par mil från tätorten. Granne med storskogen och älven. Han köpte huset med tillhörande skogsskifte av en släkting för några år sedan. Trivs utmärkt med lugnet och stillheten det innebär att bo för sig själv. Han kan sitta på bryggan – eller isen - och fiska, spänna på sig skidorna utanför knuten och ta en runda i skogen. Eller ta med sig sin älskade hund på en jakttur när det är tid för sådant. Vedhuggningen ger honom välbehövlig träning.
Nackdelen är att han är beroende av bilen. Här finns inga allmänna kommunikationsmedel. Närmaste granne bor en mil bort. Mataffären och banken finns i samhället.
- "Vad tänker dom med dom där politikerna som beslutar om höjda bensinskatter? Ta död på glesbygden – är det målet?"
Ved har han gott om. Nu gäller det att bära in några lass till pannrummet så det räcker några dagar. Om snöstormen skulle vara länge. Varmt och gott blir det i det välisolerade huset när det eldas i pannan.
Mat har han sett till att bunkra upp tidigare. Konserver och torrmjölk finns alltid på lager. Inte ska han behöva vara hungrig även om det dröjer tills vägarna plogas. Försvinner elen någon period så finns det gasolkök att ta till. Han har också ett litet elverk på lut. Frysarna kan inte stå för länge.
Det gäller att vara rustad.
Pelle sätter sig lugnt tillrätta framför datorn. Hans arbetsredskap som författare. Det kan gärna få vara busväder några dagar.....
- "Norra Norrlands kust- och inland: Snöfall som kan ge 20-30 cm nysnö, lokalt 40 cm. Från i övermorgon avtar snöfallet. Vind omkring sydost, vid kusten frisk till hård. 3-8 minusgrader, i morgon 10-15 minusgrader, lokalt lägre….."
Radiorösten mal på om vädret söderut. Inte intressant just nu. Pelle slår dövörat till – så där som bara män kan göra och kvinnor borde lära sig. Klass 2-varning sades det. Man ska inte ge sig ut i onödan i sådant väder. Det är ju ingen kyla att tala om, men snön i kombination med hård vind är inte att leka med.
- "Tur att jag bor i rätt landsände nu. Här är man beredd på att det blir vinter och att det kommer snö," tänkte Pelle för sig själv.
Pelle bor i ett äldre hus ett par mil från tätorten. Granne med storskogen och älven. Han köpte huset med tillhörande skogsskifte av en släkting för några år sedan. Trivs utmärkt med lugnet och stillheten det innebär att bo för sig själv. Han kan sitta på bryggan – eller isen - och fiska, spänna på sig skidorna utanför knuten och ta en runda i skogen. Eller ta med sig sin älskade hund på en jakttur när det är tid för sådant. Vedhuggningen ger honom välbehövlig träning.
Nackdelen är att han är beroende av bilen. Här finns inga allmänna kommunikationsmedel. Närmaste granne bor en mil bort. Mataffären och banken finns i samhället.
- "Vad tänker dom med dom där politikerna som beslutar om höjda bensinskatter? Ta död på glesbygden – är det målet?"
Ved har han gott om. Nu gäller det att bära in några lass till pannrummet så det räcker några dagar. Om snöstormen skulle vara länge. Varmt och gott blir det i det välisolerade huset när det eldas i pannan.
Mat har han sett till att bunkra upp tidigare. Konserver och torrmjölk finns alltid på lager. Inte ska han behöva vara hungrig även om det dröjer tills vägarna plogas. Försvinner elen någon period så finns det gasolkök att ta till. Han har också ett litet elverk på lut. Frysarna kan inte stå för länge.
Det gäller att vara rustad.
Pelle sätter sig lugnt tillrätta framför datorn. Hans arbetsredskap som författare. Det kan gärna få vara busväder några dagar.....
tisdag 26 januari 2010
Se skillnad
Utmaning nr 26 i Skrivpuff
Petra strosar omkring inne på varuhuset. Känner på de mjuka handskarna som ligger i reakorgen. Luktar på dem. Jodå – de luktar som det gör hos farfar skomakaren i hans verkstad. Äkta skinn. Farfar hade tidigt lärt henne se och känna skillnaden mellan äkta skinn och syntetmaterial. För farfar var det viktigt med äkta vara. Yrkesstolthet kallade han det.
Hon hittar en ullig, svart mössa, formad som en stor basker. Trycker ner den över de blonda lockarna. Stukar till den lite. Ser sig i spegeln.
– Den här mössan skulle passa perfekt till min grå jacka, tänker hon. Med en lång halsduk till. Fattas bara ett par svarta leggings och ett par höga skinnstövlar. Då skulle hon se ut som de andra tjejerna i klassen. Kunna lägga ut dagens outfit på bloggen. Vara som de andra.
Blicken i plånboken tar snart död på hennes drömmar. Sedelfacket gapar tomt. Och det är alltför långt kvar till påfyllning. Hon har jobbat extra med reklamutdelning ett par veckor. Hoppat in för en klasskompis som åkt på utlandssemester. Lönen skulle inte komma förrän nästa månad hade hon fått veta när hon rapporterade att jobbet var utfört. Det som skramlade i myntfacket skulle knappast räcka ens till mössan.
Hon skulle få gå i sina gamla paltor.
Petra suckar djupt.
Petra strosar omkring inne på varuhuset. Känner på de mjuka handskarna som ligger i reakorgen. Luktar på dem. Jodå – de luktar som det gör hos farfar skomakaren i hans verkstad. Äkta skinn. Farfar hade tidigt lärt henne se och känna skillnaden mellan äkta skinn och syntetmaterial. För farfar var det viktigt med äkta vara. Yrkesstolthet kallade han det.
Hon hittar en ullig, svart mössa, formad som en stor basker. Trycker ner den över de blonda lockarna. Stukar till den lite. Ser sig i spegeln.
– Den här mössan skulle passa perfekt till min grå jacka, tänker hon. Med en lång halsduk till. Fattas bara ett par svarta leggings och ett par höga skinnstövlar. Då skulle hon se ut som de andra tjejerna i klassen. Kunna lägga ut dagens outfit på bloggen. Vara som de andra.
Blicken i plånboken tar snart död på hennes drömmar. Sedelfacket gapar tomt. Och det är alltför långt kvar till påfyllning. Hon har jobbat extra med reklamutdelning ett par veckor. Hoppat in för en klasskompis som åkt på utlandssemester. Lönen skulle inte komma förrän nästa månad hade hon fått veta när hon rapporterade att jobbet var utfört. Det som skramlade i myntfacket skulle knappast räcka ens till mössan.
Hon skulle få gå i sina gamla paltor.
Petra suckar djupt.
måndag 25 januari 2010
Att omedvetet såra
Utmaning nr 25 i Skrivpuff
IT-gänget har samlats i skybar på stadens hotell efter jobbet. De har alla tre en intensiv period bakom sig. Anna, Terese och Monika har tillsammans utvecklat ett webbaserat program som ska underlätta kommunikation mellan olika myndigheter. Redan på tankestadiet efterfrågat.
Idag var dagen D för Driftsättning. Allt har klaffat till slut, trots en del trassel i testmiljön. Konstigt vore det om allt gick på räls med så komplicerade system som de jobbar med.
Äntligen kan de koppla av. Många nöjda leenden växlas och glada skratt ekar innan var och en går hem till sitt. Trion kan med rätta känna sig stolta.
Nästa dag kommer en reporter från lokaltidningen för att göra ett reportage om det nya programmet som lokala förmågor arbetat fram. Trevligt att man låter befolkningen läsa något positivt som omväxling till allt elände som skrivs tycker chefen. Han ställer gärna upp både på intervju och även på bild tillsammans med Anna och Terese, som råkar vara i närheten.
Artikeln publiceras ett par dagar senare. Fikarastens stora samtalsämne. Stor bild på chefen och två utvecklare på framsidan. Texten är bra skriven. Reportern har förstått vad det handlar om och den potential programmet har.
Det finns bara ett fel. Ingenstans nämns att de varit tre om att göra jobbet.
Monika tar sin kaffemugg och går långsamt in på sitt rum.
IT-gänget har samlats i skybar på stadens hotell efter jobbet. De har alla tre en intensiv period bakom sig. Anna, Terese och Monika har tillsammans utvecklat ett webbaserat program som ska underlätta kommunikation mellan olika myndigheter. Redan på tankestadiet efterfrågat.
Idag var dagen D för Driftsättning. Allt har klaffat till slut, trots en del trassel i testmiljön. Konstigt vore det om allt gick på räls med så komplicerade system som de jobbar med.
Äntligen kan de koppla av. Många nöjda leenden växlas och glada skratt ekar innan var och en går hem till sitt. Trion kan med rätta känna sig stolta.
Nästa dag kommer en reporter från lokaltidningen för att göra ett reportage om det nya programmet som lokala förmågor arbetat fram. Trevligt att man låter befolkningen läsa något positivt som omväxling till allt elände som skrivs tycker chefen. Han ställer gärna upp både på intervju och även på bild tillsammans med Anna och Terese, som råkar vara i närheten.
Artikeln publiceras ett par dagar senare. Fikarastens stora samtalsämne. Stor bild på chefen och två utvecklare på framsidan. Texten är bra skriven. Reportern har förstått vad det handlar om och den potential programmet har.
Det finns bara ett fel. Ingenstans nämns att de varit tre om att göra jobbet.
Monika tar sin kaffemugg och går långsamt in på sitt rum.
söndag 24 januari 2010
Fem ord på J
- och en berättelse som innehåller minst två av orden.
Utmaning nr 24 i Skrivpuff
Jord, jordgubbar, jordemor, jordnära, jobbfri
Det var en av sommarens sista jobbfria dagar. Eva strosade barfota runt i trädgården på sin vanliga morgonrunda. Solen hade ännu inte hunnit torka bort daggen från gräset.
Hon stannade till vid de rosa vresrosorna som nyss slagit ut i en andra blomning. Så ljuvligt de doftade! Som parfym. Hon satt länge på knä framför blommorna och drog som tjuren Ferdinand in dofterna i näsan. Mmmm. En doft hon kommer ihåg från när hon var liten. Så hade det doftat hos morbror och moster runt deras stuga. De hade vresrosor som häck. Tänk att doftminnen sitter kvar så länge!
Vidare till jordgubbslandet. Där hade de första gubbarna äntligen mognat. Hon plo
ckade näven full med stora, röda, solvarma gubbar. De smakade fantastiskt, som årets första egna jordgubbar alltid gör i midnattssolens land.
Ikväll skulle det bli jordgubbar och vaniljglass till efterrätt. Vilken fest! Ett par goda vänner skulle komma på besök. Frun arbetar som jordemor…. Eva smakade på ordet. Ett härligt uttryck. Står för liv och trygghet. Hon är dessutom en mycket jordnära person. Står verkligen med båda fötterna på jorden.
Daggen i gräset och besöket i jordgubbslandet hade vid det här laget gjort Evas fötter allt annat än rena. Hon gnuggade hjälpligt av dem på gräsmattan och fortsatte rundvandringen i sin älskade trädgård.
Nästa anhalt blev valnötsträdet. Nåja – träd var kanske att ta i… Eva hade fått några kärnor från en bekant för ett par år sedan. Manchurisk valnöt. Borde klara klimatet uppe i norr. En av kärnorna grodde fint och den lilla plantan hade nu klarat sin första vinter utomhus. När hon hade tagit av täcket med granris och löv som plantan haft som vintertäcke såg det först ut som om den dött, men efter några dagar växte det fram små ljusgröna bladskott. Vid det här laget grönskade det lilla trädet frodigt.
Utmaning nr 24 i Skrivpuff
Jord, jordgubbar, jordemor, jordnära, jobbfri
Det var en av sommarens sista jobbfria dagar. Eva strosade barfota runt i trädgården på sin vanliga morgonrunda. Solen hade ännu inte hunnit torka bort daggen från gräset.
Hon stannade till vid de rosa vresrosorna som nyss slagit ut i en andra blomning. Så ljuvligt de doftade! Som parfym. Hon satt länge på knä framför blommorna och drog som tjuren Ferdinand in dofterna i näsan. Mmmm. En doft hon kommer ihåg från när hon var liten. Så hade det doftat hos morbror och moster runt deras stuga. De hade vresrosor som häck. Tänk att doftminnen sitter kvar så länge!
Vidare till jordgubbslandet. Där hade de första gubbarna äntligen mognat. Hon plo
ckade näven full med stora, röda, solvarma gubbar. De smakade fantastiskt, som årets första egna jordgubbar alltid gör i midnattssolens land.Ikväll skulle det bli jordgubbar och vaniljglass till efterrätt. Vilken fest! Ett par goda vänner skulle komma på besök. Frun arbetar som jordemor…. Eva smakade på ordet. Ett härligt uttryck. Står för liv och trygghet. Hon är dessutom en mycket jordnära person. Står verkligen med båda fötterna på jorden.
Daggen i gräset och besöket i jordgubbslandet hade vid det här laget gjort Evas fötter allt annat än rena. Hon gnuggade hjälpligt av dem på gräsmattan och fortsatte rundvandringen i sin älskade trädgård.
Nästa anhalt blev valnötsträdet. Nåja – träd var kanske att ta i… Eva hade fått några kärnor från en bekant för ett par år sedan. Manchurisk valnöt. Borde klara klimatet uppe i norr. En av kärnorna grodde fint och den lilla plantan hade nu klarat sin första vinter utomhus. När hon hade tagit av täcket med granris och löv som plantan haft som vintertäcke såg det först ut som om den dött, men efter några dagar växte det fram små ljusgröna bladskott. Vid det här laget grönskade det lilla trädet frodigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)