Att träffa rätt

Utmaning nr 31 i Skrivpuff

Agneta har just avlagt det teoretiska provet i jägarexamen. Hon sitter med sin kaffetermos utanför kurslokalen och tänker igenom frågorna en gång till i huvudet.

– Jo, nog bör det ha gått vägen. Kravet för godkänd är att man klarar 60 av 70 frågor. Hon är tveksam över ett par av dem.

Kursen hade varit intressant. Deltagarna var en brokig skara med både garvade jägare och noviser, blandade åldrar av båda könen. Diskussionerna hade varit mycket givande och kursledaren kunde sin sak.

Hon hade ägnat mycket tid åt att läsa igenom de olika avsnitten i boken. Särskilt de kapitel som handlar om ballistik – läran om skottet - och ammunition. Inte så självklart som det där med artkännedom och viltvård.

Agneta hade tidigt fått följa med morfar på hans fiskefärder och strövtåg ut i skogen. Han var fiskare och jägare - jagade både älg och småvilt. Dessutom var morfar en otroligt duktig ornitolog. Kände igen de flesta fågelsångerna och kunde berätta de mest spännande historier om de olika arterna. Hur de levde, deras flyttningar, relationer … Agneta kunde lyssna hur länge som helst när morfar berättade.

Viltvård var också något som var högt prioriterat på morfars agenda. Han såg till att rådjuren hade tillgång till mat under den kalla och snöiga vintern. Minst en gång i veckan for han ut med hö och kraftfoder till matplatserna. Det är inte lätt för dem att klara sig i vårt kalla klimat. Fåglarna fick sina matbord fyllda med diverse godsaker. Grålaxarna som morfar fiskade i älven på våren - de som ”inte gick att äta” – frös han in och spikade fast på träden till stor glädje för frusna och hungriga flygare. Saltstenar satte morfar ut på de ställen han visste älgarna besökte. Han fällde sälgar så att hararna kunde komma åt barken.

Nu återstår ”bara” skjutproven innan jägarexamen är komplett. Hagelprovet är inget Agneta gruvar sig för. Ingen större precision krävs – lerduvorna träffar man oftast med en del av svärmen i alla fall. Bössan har hon fått av morfar. En av hans älskade bockar som nu fått kolven kapad för att passa henne.

Däremot kunde högviltprovet med kulvapen bli lite klurigt. Där gällde det att träffa rätt för att man inte skulle skadskjuta villebrådet.

Det sista hon önskade.