tisdag 12 mars 2013

Lunchmöte

Hon satt längst in i det inre av rummen. Ett bord för två. Minimerade risken att få fler bordsgrannar. Hon ville ha honom för sig själv en stund. Det var inte så ofta de sågs. Han hade sällan tid för deras lunchmöten numera. Ryggen mot väggen. Där hade hon full uppsikt över vilka som gick in och ut ur restaurangen. 

Hon tittade på klockan. Redan 10 över tolv. Han var sen. Igen. Det hörde till ovanligheterna att han kom i tid. Hon borde vara van vid det här laget. Vad skulle han skylla på denna gång? Kompisarna? Eller kanske en viktig match? Katten? Broöppning? Hon kunde de flesta ursäkterna. 

Nåja – hon hade gott om tid idag. Hade stillat den värsta hungern med en smoothie innan hon gick hemifrån. 

Till höger satt ett gäng unga journalister ivrigt pladdrande. Hon kände igen en av tjejerna. Hade varit aktiv i en grävande artikelserie om myndigheters slöseri med skattepengar. Tjusiga resor och flotta restaurangbesök. Behöver verkligen komma upp till ytan. 

Till vänster satt två äldre damer. Båda så vackert vithåriga. Hon lade märke till deras – säkert medvetna – färgval på kläderna. Den ena hade en lila basker käckt på sned på huvudet. Så härlig färgen stod mot det vita håret! En snyggt lindad scarves runt halsen, ton i ton med baskern som pricken över i.
Den andra hade en sidenblus med knytning i halsringningen. Knallblå. Läcker som en karamell. 


Båda njöt i fulla drag av den goda lunchen. Plommonspäckad fläskkarré med hemlagad gräddsås och ugnsrostade grönsaker. 


- Det här var minsann ingen pulversås inte! De kan visst laga mat på den här restaurangen, sade hon med baskern.

- Ja, hit måste vi gå fler gånger. Härligt med gammal hederlig husmanskost, svarade väninnan med knytblusen. 

Nu började hungern göra sig påmind. Hon tittade mot entrédörren. Den strida strömmen av matgäster som kom och gick började avta nu. Där – äntligen fick hon syn på honom. Han kom släntrande med en söt, mörkhårig ung dam vid sin sida. De såg sig om i lokalen. Forskande. Nu såg han åt hennes håll och styrde sitt sällskap i rätt riktning.

- Hej mamma! Det här är Asiya. Vi är kurskompisar på universitetet. Den blick sonen gav sin vän visade att de nog var mycket mer än kurskamrater. Kanske hade han äntligen funnit sin kärlek…….

5 kommentarer:

disco sa...

bra med en lite twist på slutet.
fint bildspråk

Pärlan sa...

Jag blev överraskad! :)

Anonym sa...

Såg tanterna framför mig och du slutet var kanon!
Kul att se dig Beppan men vad synd att det är problem att kommentera.

foxy sa...

Å jag som trodde att det var som med min lunchträff, otrohet. Jag såg oxå de här två fina vithåriga damerna framför mig. Tyckte om...

Kalle Byx sa...

Fint gestaltat.