Möte i hissen

Utmaning nr 110 / 2010 i Skrivpuff

Hissen stannade med ett högljutt gnisslande. Skakade till som om den ryste. Järngrinden öppnades och ut kom en medelålders, parant dam med högrött ansikte. Hon hade en exklusiv yllecape löst draperad över axlarna. På huvudet något i pillerburksväg. Därtill en handväska i dyrbart skinn inklämd under ena armen. Klackarna smällde när hon bestämt tågade iväg genom entrén och ut på gatan. Hon höll blicken stadigt rakt fram. Tittade inte på den lilla skaran som väntade på transport uppåt i huset.

Den trånga hissen hade en passagerare till. Det tog en stund innan denne kommit på fötter och samlat ihop sina påsar, som han spritt ut över hissgolvet där han suttit. Från en av påsarna hade en klar vätska runnit ut på golvet, som vid det här laget var rätt sörjigt av vätan och smutsen från grova vinterskor. En odör av gammal fylla, svett och smuts letade sig ut genom den öppna dörren.

Mannen tog sats. Siktade in sig på utrymmet mellan höger och vänster dörrpost och kom farande med huvudet före ut i entrén. Stannade upp och var nära att tippa framlänges men lyckades upphäva tyngdlagen och rätade upp sin lekamen och förblev upprättstående. Det prasslade och klirrade i hans påsar. Dyrbara ägodelar såg de ut att vara att döma av hur ömt han behandlade dem.

- Schiiicken schnarstucken en hon var den där tanten! Mannen vände sig mot de tre småflickorna som storögda stod och väntade på hissen. Han hade vissa problem med artikulationen.
– Schå synd att hon hade schå – hick – brådith. Vi hade kunnat ha det schå schönt där inne. Han pekade med en inte alltför nytvättad hand inåt hissen.
- Ja vet hu-hu-hu man gör för att den ssscka sctanna mellan våningarna. Man ha´ ju vatt me förr! Vet ju hu´man scka få schig ett fuuntimmer.
- Hon den där tanten var då en barschk en. Ville int ha nån schuup ens.

Mannen lyfte elegant på sin tillknölade, en gång vackra, bruna filthatt och lullade iväg ut genom ytterdörren - mot nya mål.