måndag 15 februari 2010

Glamour

Utmaning nr 46 / 2010 i Skrivpuff

Sonja lutar sig tillbaka i favoritfåtöljen framför det låga fönstret. Lägger ifrån sig korsord och glasögon på det lilla runda rokokobordet. Eftermiddagssolens varma strålar letar sig in mellan dracena och fikus. Katten ligger lojt utsträckt på rygg på golvet, just där strålarna värmer som mest. Det ser ut som om han ler.

Ler gör Sonja i alla fall för sig själv. Hon funderar över sitt långa liv. På allt hon fått förmånen att uppleva genom åren.

De lyckliga somrarna med mamma, pappa och syskonen i det gula huset vid sjön. Vad hon kunde minnas hade det aldrig regnat, bara varit perfekt badväder. Syskonskaran tillbringade dagarna i eller på vattnet. Många middagar fiskades upp från roddbåten. Två rodde och de andra höll i drag eller metspö. Smaken från en nyfångad, ugnsstekt gädda med pepparrotssås på mammas vis glömmer hon aldrig.

Skoltiden sedan. En kämpig men också härlig tid. De var ett stort gäng från klassen som höll ihop även på fritiden. Hjälpte varandra med läxorna och höll sedan till hos någon av kamraterna och spelade grammofon, sjöng och dansade. Sonja minns fortfarande texterna till de melodier som spelades mest. Kortspel var också populärt. Särskilt kamratwhist. Mobbing var något de inte ens hade hört talas om.

Första veckan på universitetet träffades hon och Hans. Han var året äldre och bodde i samma korridor. En hejare på matlagning. Han kunde trolla fram de mest delikata rätter av det som råkade finnas i kylskåpet. Och så hade han så snälla ögon….

De hade haft ett underbart liv tillsammans. Rest mycket innan de fick de båda döttrarna och upplevt världens alla hörn. De bodde också några år i Languedoc på franska rivieran. Lyckliga år.

Flickorna hade klarat sig bra i livet. Hade intressanta jobb båda två och hade bildat familj. Bättre svärsöner kunde hon inte få. Som om hon valt dem själv… Tre ljuvliga barnbarn hade hon och ett fjärde på väg. Livets efterrätt.

Den stora sorgen var att Hans inte längre fanns vid hennes sida. Han fick en stroke under en fjällsemester för ett par år sedan och återhämtade sig aldrig. Låg som ett paket några hemska månader innan han fick somna in. Det hade varit hans mardröm att bli liggande hjälplös, helt beroende av andra.

Livet hade ändå varit vänligt mot henne. Inget glamoröst eller särskilt lyxigt sådant, men rikt på kärlek och upplevelser.

Sonja böjer sig ner och stryker katten över magen. Genast sträcker den på sig och börjar spinna.

2 kommentarer:

Betty sa...

En vacker livsbeskrivning. Gillar meningen "Och så hade han så snälla ögon…." Tycker att du verkligen lyckast fånga vad hon värdera som viktigt i livet.

Ethel sa...

Fint och som livet kan vara.