lördag 13 februari 2010

Rasande

Utmaning nr 44 / 2010 i Skrivpuff.

Sune och Pelle satt tätt ihop på sittbrädan i den lilla träbåten. De höll hårt fast i varandra med den ena handen. Med den andra höll de ett krampaktigt tag om de tomma årtullarna. Årorna hade de förlorat på ett tidigt stadium. De hade fastnat i dyn när de försökte staka sig över en grund del av viken innan havet blivit så upprört.

Pojkarna försökte parera vågorna som vällde in från det öppna havet, piskade av den rasande vinden. De satt som på en vildhäst, som försökte komma loss ur ryttarens våld. Det krängde och gungade, skakade och vaggade. Många gånger var det nära att någon av dem tappade greppet av rörelserna. Då fick den andre som en extra styrka någonstans ifrån och tog ett extra hårt grepp om kamraten.

Det fräste och frasade när båten nåddes av våg efter våg, där den låg som om ett hjälplöst kolli. Sune försökte räkna antalet vågor. Han hade hört att var sjunde skulle vara högre än de andra. Det verkade stämma.

- Pass på, nu kommer sjuan! skrek han för full hals. De båda pojkkropparna spände sig till det yttersta för att möta den ökande faran. Så mycket hade pojkarna lärt sig om sjövett att de skulle hålla fast sig i båten.

Ibland kunde de skymta land genom vattenkaskaderna långt borta i vindriktningen, när båten befann sig på en vågtopp.

Frågan var hur länge de skulle orka.

4 kommentarer:

Ettie sa...

Jag känner deras rädsla och panik, hoppas det löser sig för dem!

Escargot sa...

Texten drog in mig bra och pang på rakt in i situationen och stressen.

Y sa...

Spännande! Och bra skrivet :)

Gustaf sa...

Det känns som att du berättar en sann historia. Spännande!