måndag 22 februari 2010

Trolla

Utmaning nr 53 / 2010 i skrivpuff

- När jag blir stor ska jag bli trollkarl, säger Pernilla. Hon sitter uppflugen som en kråka på bänken mellan sandlådan och klätterställnngen. Stödjer fundersamt hakan i händerna.

- Du kan väl inte bli trollkarl heller - du är ju tjej! Det är bara karlar som kan trolla! Jonte har könsrollerna klart för sig.

- Joodå, jag kan visst. Jag ska bli en så´n som Robin Hood. Han som tog från de rika och gav till de fattiga. Men jag ska trolla istället för att använda svärd och så´nt.

Du vet Hanna och Nils som bor nere vid stora vägen? Deras mamma har jättelite pengar. Hon har bara jobb ibland. Dom får inte alltid mat så dom blir mätta. Igår skulle vi fara på utflykt med klassen och ha med oss mackor och choklad hemifrån. Då kom inte Hanna för det fanns inga mackor hemma hos henne.

En gång när det var vinter så kom hon inte när vi skulle åka skidor. Vi trodde hon var sjuk, men det var hon inte. Dom har inga skidor och inga pengar att köpa några för heller. Och dåligt med kläder har dom också. När det är kallt kan dom inte vara ute.

- Jag känner en kille som går i trean, faller Jonte in. Han heter Lasse. Hans pappa och mamma är jätterika! Deras hus är stort som kungens slott. Dom har tre bilar fast dom bara är två vuxna. Och så har dom en swimmingpool inne. Jag fick bada där en gång. Du skulle ha sett så coolt det var!!

Varje vinter far dom på skidsemester till Alperna och på sommaren åker dom till Medelhavet och badar. Fast dom har ett så fint hus själva med egen pool och bor nära fjällen. Det är väl konstigt?

- Om jag kunde trolla, säger Pernilla, skulle jag göra så att Hannas och Nils mamma fick ett jobb där hon tjänade mycket pengar. Då skulle dom inte behöva vara hungriga mer. Garderoberna skulle vara fulla med varma kläder. Och så skulle dom förstås ha skidor och skridskor som alla andra barn.

Varför är det så orättvist? En del har allt och andra har nästan inget

1 kommentar:

Ethel sa...

Nej livet är orättvist och ologiskt och ovist och... Ibland är det svårt leva med den insikten.