fredag 5 februari 2010

Njutbart

Utmaning nr 36 / 2010

Agnes lade sista handen vid dukningen. Rättade till raden av värmeljus i sina glashållare. Doftade på uppsättningen med fresior hon arrangerat i den låga keramikskålen. Strök med handen över linneduken, som bubblade sig lite efter manglingen. Kontrollerade att raden med glas stod som de skulle – vattenglaset till höger, sedan vitvinsglaset till förrätten och rödvinsglaset till huvudrätten. De ärvda gamla, vackra Rörstrandstallrikarna och silverbesticken var på plats.


Linneservetterna hade hon rullat försiktigt, vikt dem dubbla och trätt in dem i servettringarna i trä och mässing, som de köpt i Islamabad en gång.

Middagen var väl förberedd. En hjortronparfait – älsklingsefterrätten - fanns färdig i frysen. Älgbiffraden var brynt och väntade nu på att bli placerad i ugnen för att få den rätta innertemperaturen. - En eloge till den som uppfann digitaltermometern! Köttet blir perfekt med hjälp av den. Röstin skulle bli färdig samtidigt.

Gräddsåsen med Karl-Johansvamp var färdigkokt och var nu för varmhållning i kastrullen på spisen. Fräsch machésallad, skivad, krämig avokado, rumsvarma körsbärstomater och några bitar avsvalnad, nykokt svartrot låg vackert arrangerad, duschad med en gnutta olivolja, i varsin skål.

Förrätten, granbarksost från hemtrakterna, låg i sin form på arbetsbänken och väntade på att åka in i ugnen några minuter. Grissinin stog i ett krus bredvid.

Vinet var noga utprovat. Vilken fröjd att välja från hyllorna, som blivit fyllda efter den senaste resan till Medelhavskusten. En sval Pinot Gris till osten. Älgbiffen och såsen skulle gå bra ihop med en röd Fransos från Vaqueyras, fullproppad med varma frukttoner och med en fantastiskt lång eftersmak. Till efterrätten skulle det serveras ett litet glas med Tokajer. Fem puttonyos. Gifter sig perfekt med hjortronen.

Nu hörde hon bildörren stängas. Martin var på ingående. Agnes dämpade belysningen.

- Äntligen fredag! Martin hängde av sig jackan efter en tuff arbetsvecka.
Det doftade ljuvligt från köket. När han gick in i badrummet för att tvätta av sig resdammet kände han att bastun var varm.

6 kommentarer:

Anitha Östlund Meijer sa...

Jag kommer på studs.
Men allvarligt talat, vilken man skulle säga nej till en kvinna av den här kalibern?
Texten gjorde mig hungrig!

marmoria sa...

Hungrig! Särskilt första stycket tycker jag är jättebra.

Anna sa...

Oooo, vad jag blir sugen. Underbart.

http://tittelina.blogspot.com sa...

Martin menar väl inte att han ska bada bastu först?! Låter härligt gott alltihop, både mat och viner!

Moster Ma sa...

Jo det är nog säkrast att basta innan denna underbara "complä".

http://tittelina.blogspot.com sa...

Hej Beppan! Du har fått en utmärkelse av mig! Se min blogg! Hejdå! Ethel