söndag 21 februari 2010

Portad

Utmaning nr 52 / 2010 i skrivpuff

- Portad! Icke önskvärd! Du får inte komma och leka på min gård mera! Fattar du??

Ingela skrek ut genom brevinkaset så att det ekade i trapphuset. Hon hörde hur Johan stökade på därute.med sina pinaler som hon kastat ut efter honom innan hon smällde igen dörren bakom honom. För alltid.

Aldrig mer skulle han få invadera hennes hem. För det var just det han gjort: Invaderat. När det passade honom. Tog det för självklart att han var välkommen. Kom med sina stora väskor och bara tog för sig. Inte bara av lägenheten utan också av henne.


Tänk att det skulle ta så lång tid innan hon kom till sans. Förstå att det aldrig skulle bli annorlunda. Han skulle aldrig ha ro att stanna mer än några månader åt gången. Medan han hade inspiration att skriva på sina romaner. Och inspiration att underhålla och bli underhållen av henne. Sedan skulle han dra vidare till nästa ställe. Och nästa.

Det fanns visst många att välja på hade hon fått höra. Nu hade hon äntligen vaknat. Förstått att meningen med hennes liv inte kunde vara att vänta. Nu fick det vara nog.

Den onda cirkeln var bruten. Äntligen fri!

3 kommentarer:

Y sa...

Vi verkar så många av oss, antingen vilja eller önska vi kunde, porta de där som stjäl av vårt inre, stjäl vår självkänsla. Bra!

Anonym sa...

Skönt när man äntligen kommer till insikt. Synd att det ofta tar sådan tid innan man tror på de negativa mönstren som i efterhand kan te sig allt för tydliga. Bra.

huvudpersonen sa...

Jag hoppas att hon orkar hålla cirkeln bruten. Snygg portning :-)