tisdag 16 februari 2010

Strosa

Utmaning nr 47 / 2010 i Skrivpuff

Jag andas in den höga, klara höstluften. Drar djupa andetag och bara njuter.

- Var det så här det var? Hade glömt hur ren, syremättad, avgasfri luft känns. Det var så länge sedan jag var hemma.

Hemma ja. Det känns faktiskt som hemma fortfarande, trots att det var så många år sedan jag flyttade härifrån. Minst trettiofem.

Jag strosar i sakta mak längs byvägen. Den är sig lik från förr. Kanske lite smalare möjligen. Invaderad av kvickrot och rölleka som trängt sig in från båda dikeskanterna.

Karl-Jonsas gård står där lika omålad som förr. Ser obebodd ut. Nästan spöklik. Tänk, där sjöd det av liv en gång. De var nio syskon vad jag minns. Mamman dog strax efter att yngsta barnet hade fötts. Det kom en moster och hjälpte till med barnaskaran. Det var inget karlgöra att ta hand om barn på den tiden.

Klätterträdet bredvid skolan har fallit för tidens tand. Ligger där på marken nu, murket och halvt täckt med mossa. Tänk så många raster jag tillbringat uppflugen på en gren i det trädet! Jag och Laila brukade sitta på varsin gren och småretas med Julia, som inte vågade klättra upp.

Blåsippsbacken ovanför Svegården ligger i gassande eftermiddagssol. Jag följer den välbekanta stigen upp till bäcken. Jodå, där är runda stenen jag brukade sitta på och fundera. Slår mig ner och spanar efter blåsippsblad. Undrar om det är någon som plockar de skira vårblommorna numera?

De kanske har försvunnit för länge sedan…..

7 kommentarer:

marmoria sa...

Trevlig text.

Bekännelse: jag glömmer ofta i efterhand vad jag använt för tempus, även i "viktigare" texter. De är inte utbytbara, presens och imperfekt. Man berättar på olika sätt med olika tempi. Till den här texten tycker jag presens var ett givet val.

Drumalex sa...

Strosande både i minnen och i verkligheten. En bildrik text som lätt får fäste. Gillar den. Ser jag något jag undrar över frågar jag, därför undrar jag över formuleringen "Kanske lite smalare möjligen" känns som om antingen kanske eller möjligen kunde strykas. Kul bekantskap, vi stöter säkert på varandra igen här på skrivpuff.

Betty sa...

Det sista stycket är jättefint. Gillar frågan.

Anders sa...

Hade inga probelm med tempud i denna texten.

Har också problem med det ibland. Sonen säger att han skall skriva en bok bara i presens.

Kan man det ?

marie ettanbo sa...

Eftertänksam strosande nostalgi. Fint

Anitha Östlund Meijer sa...

I första delen känner jag att du tar ett ordentligt tag i mig och faktiskt ger mig samvetskval.
För jag kommer själv från Hälsingland och bor i Stockholm.
Jag säger alltid hem till Hälsingland och hem till Stockholm så min karl tycker att det blir lite snurrigt ibland.
Jag får samvetskval när jga känner igen bilderna du målar upp, för så ser det ut där hemma, och jag är allt för sällan där.
Vacker text.

Anonym sa...

Ang. tempus är min enda möjliga input just nu ngt som BWO brukar sjunga (inte för att jag gillar dem, men):
"You're not alone.....!"
Brukar upptäcka det i efterhand - om jag är uppmärksam, att, "oj, nämen titta!"... känner sig rätt "B" då, men, det är väl träning och uppmärksamhet som gäller.
Läser några skrivarböcker just nu för att göra mig generellt mer uppmärksam på alla möjliga olika missar som jag gör i farten.